Månad: juli 2013

”Skägget” Elaine

Elaka rykten säger att filmstjärnan Hugh Jackmans fru måste vara ett ”skägg”, dvs ett straight alibi åt sin påstått homosexuelle make. Detta eftersom hon är ”för ful” och ”för gammal” (typ tio år äldre) för en filmstjärna av Jackmans kaliber. Om han var straight borde han ju rimligtvis dejta en 15 år yngre kvinnlig modell eller något sådant.

Sexistiska kommentarer, som dock för det goda med sig att man osökt kommer att tänka på Seinfeld-avsnittet ”The beard” (säsong 6, avsnitt 16). Här får Elaine i uppdrag att agera skägg åt en manlig kollega som vill hålla en konventionell fasad uppe inför sin konservative chef. Inte oväntat blir hon förtjust i kollegan, och efter en utekväll lyckas hon faktiskt få honom i säng. Det får henne att tro att hon lyckats med en legendariskt omöjlig uppgift – att omvända en gay. Här skryter hon om bedriften för Jerry:

Ingen lycka varar för evigt i Seinfeld, och i slutet av avsnittet ser vi Elaine berätta för Jerry att killen gjort slut. Det sker i en briljant dialog full med fotbollsmetaforer, där Jerry förklarar att killen bara ”bytte lag för ett tag”, men att det var förutbestämt att han i slutändan skulle gå tillbaka till ”sitt lag”. Avsnittet skrevs för övrigt av sporadiska manusförfattaren Carole Leifer, som låg bakom några av de bästa episoderna i serien.

seinfeld_elaine_310x450

Annonser

”Woodys bästa på länge!”

Woody Allens nya film Blue Jasmine får rätt bra kritik i tidningarna. Som smått uppgivet fan är jag skeptisk, men glädjer mig åt att åtminstone Aftonbladets recensent kör med den gamla klyschan ”Woodys bästa på länge”: ”Det här är det bästa Woody Allen gjort på länge” skriver Jens Peterson.

Den här floskeln har recensenter kört med i säkert 15 år sedan Allens filmer började gå på tomgång, Bengt Ohlsson drev med det en i På stan-krönika redan för tiotalet år sedan. Aftonbladet har hursomhelst gott sällskap av The New Yorkers recensent bl.a.: ”In all, this is the strongest, most resonant movie Woody Allen has made in years”. Dubbel-LOL!

Se utdrag ur tidningsrecensioner på Rotten tomatoes:
http://www.rottentomatoes.com/m/blue_jasmine/

Blue_Jasmine_poster

Rekorderlig dans

Så har då ett av världens mest mytomspunna rekord äntligen slagits. Jag syftar naturligtvis på ”Världens längsta riverdance-linje”, som slogs i söndags i Nashville tack vare medverkan från 16 093 människor från 43 länder.

Det har ansetts ännu mer svårslaget än ”världens största hambo” där 105 639 människor omringade Dalarna 1975, och ”världens bredaste squaredance” där 300 459 personer från 126 länder täckte hela delstaten Iowa 1999. Lustigt nog deltog bara 75 personer i det förra Riverdancerekordet, satt i Limerick 1997. Att det stått sig så länge beror på att dansformen på senare år ansetts som så hopplöst ute att ingen velat skylta med ett nytt rekord offentligt. Det löstes den här gången på ett fiffigt sätt genom att samtliga inblandade bar gummimask för ansiktet.

Som gammal redaktör till Guinness rekordbok (på bokförlaget Forum) och stolt innehavare av rekordet ”flest korrekturfel i en bok” (för Guinness rekordbok 2005) kan jag inte annat än applådera.

Se rekordet på film här:

Riverdance

Mel Smith till minne

Den brittiske komikern Mel Smith har avlidit vid 60 års ålder. Han var även skådespelare och regissör, bl.a. till Mr Bean-filmen ”Bean” med Rowan Atkinson. Hans produktionsbolag TalkBack Productions, grundat med parhästen Griff Rhys Jones, kom på senare år att producera omtalade serier som  ”Da Ali G show”, ”Smack the pony” och ”I’m Alan Partridge”.

Själv är jag gammal nog att minnas honom från nyhetssatiren ”Inte Aktuellt” (”Not the Nine o’clock news”) från början av 80-talet, där Rowan Atkinson också medverkade. Här är en favoritsketch från serien, där han spelar en kund i en stereoaffär som görs till åtlöje av personalen (spelade av Atkinson och Rhys Jones).


Idén ”kund hånas av butiksanställda” plankades skamlöst av Galenskaparna några år senare i sketchen ”Banlonpolo”. På snällt svenskt manér slutar den dock med att kunden får sista ordet och plattar till sina belackare.

Här har The Guardian samlat några favoritklipp med Mel Smith:
http://www.guardian.co.uk/culture/2013/jul/20/mel-smith-life-clips

I kortaste laget

20130720_121344

DN:s Lotta Olsson frågar sig idag om det finns någon ännu kortare novell än den på två meningar som hon själv beskriver ovan. Undrar hur många besserwissers som redan mejlat henne Hemingways klassiker ”For sale: baby shoes, never worn”? Om det nu är Hemingway vill säga, enligt Wikipedia är det inte fastslaget att den är skriven av den skäggige amerikanen. Och är detta verkligen en novell? Var är handlingen liksomJag skickar istället Lotta min egen gripande miniberättelse: ”Föddes, såg oanade mängder ‘Go’ kväll’, dog”.