Månad: augusti 2013

Nyhet av VIKT

Ordföranden för Överviktigas Riksförbund tvingas avgå. Sitter på två stolar.

20130827_073538

Annonser

Kriminella klichéer

Den ondskefulla vakten. Isoleringscellen. Homosexuella ofredanden. Ingen genre är så klichéfylld som fängelsefilmen, och Netflix nya serie ”Orange is the new black” är inget undantag.

Serien börjar med att Piper, en medelklasstjej i 30-årsåldern, döms till 15 månaders fängelse för ett brott i ungdomen då hon smugglade drogrelaterade pengar på flyget. Hon placeras på en kvinnoanstalt, där hon enligt genrens regler snabbt måste lära sig skilja vän från fiende, och vilka sociala koder som gäller innanför murarna.

orange
Piper (Taylor Schilling) i sin orangea fängelseoutfit.

Med undantag av ”Kvinnofängelset” är fängelsedramat en väldigt manlig affär, därför känns det tryggt för en vän av genren att ”Orange is the new black” omfamnar dess många klichéer.

Här är några av dem:

1. Den onda vakten
George ”Pornstach” (Porrmustaschen) Mendez, en riktigt slem typ som gärna förnedrar Piper och hennes medfångar.

stache

Föregångare:
* Kapten Knauer i ”Benknäckargänget”, som svurit på att krossa internerna
* Hadley i ”Nyckeln till frihet”
* Hamidou i ”Midnight Express” – piskar fångarna under fotsulorna

knauer longest
Kapten Knauer i ”Benknäckargänget” (1974).

2. Det homosexuella ofredandet
Galna ”Crazy eyes” försöker göra Piper till sin flickvän i episod 3. Hjältinnan försöker på ett kvinnligt sätt att resonera sig ur situationen men får ändå en fiende på halsen.

crazy-eyes_616
Crazy eyes i sin karakteristiska ”galning”-frisyr.

Föregångare:
* Clint Eastwood i ”Flykten från Alcatraz”, som när han blir antastad i duschen löser det ”Clintan-style” genom att spöa upp förövaren och låta honom käka tvål.
* Tim Robbins blir våldtagen i ”Nyckeln till Frihet”.
* Burt Reynolds tackar nej till en invit i ”Benknäckargänget” = dödligt svartsjukedrama.

1979, ESCAPE FROM ALCATRAZ
Clint Eastwood  i ”Flykten från Alcatraz”. Gissa om han klarar skivan?

3. Fixaren
Ledargestalten Galina ”Red” Reznikov smugglar in prylar innanför murarna. Får konkurrens av ”Pornstach”.
Föregångare:
* ”Caretaker” Hampton i ”Benknäckargänget”
* Clusiot i ”Papillon”
* Red i ”Nyckeln till frihet”

nyckeln
Andy (Tim Robbins) tillsammans med fixaren Red (Morgan Freeman) i ”Nyckeln till frihet”.

4. Hjälten i isoleringscellen
Här hamnar Piper efter att ha ägnat sig åt en stunds otillbörlig ”lesbisk dans” med en medfånge.
Föregångare:
Burt Reynolds i ”Benknäckargänget”, Steve McQueen i ”Papillon”, Paul Newman i ”Rebell i bojor”.

burt
Burt Reynolds i Benknäckargänget.

5. Fånge med husdjur
En av Pipers medfångar skaffar hund
Föregångare:
Fånge med katt i ”Prison break”/mus i ”Flykten från Alcatraz”/katt i ”Midnight express”.

kattpris
Fånge med katt i ”Prison break”.

Här är några andra favoritklyschor i genren:
* Flyktförsöket
* Hjälten som trotsar systemet och ”inspirerar” sina medfångar (t.ex. Paul Newman i ”Rebell i bojor”.
* Fängelsedirektörens varnande tal i inledningen: ”Put your trust in the Lord, you’re ass belongs to me!” (”Nyckeln till frihet”).

Ifall de sistnämnda inslagen förekommer i ”Orange is the new black” har jag dålig koll på då jag slutade titta efter 5-6 avsnitt. Serien börjar lovande, med intressanta karaktärer och händelser, men efter några avsnitt tryter fantasin i intrigerna. Droppen för mig blev den meningslösa jakten på en höna som upptog större delen av episod 5. Ett annat irritationsmoment är den lite ”gulliga” ton som ibland smyger sig in i serien och får livet på kåken att verka rätt mysigt trots allt.

För några år sedan skrev jag en utförlig artikel om fängelsefilm i tidningen M3 Hemmabio., där jag bl.a. gick igenom genrens historia och bjöd på en behändig ”klyschtabell”:

20130727_093221 (1)

Varför fängelsefilmen så full av klyschor? En förklaring kan förstås vara dess strikta ramar, för att inte säga murar. En elakare kommer från avsomnade sajten Prison Flicks: Eftersom filmskaparna inte vet ett dyft om livet på kåken så hämtar de all sin kunskap i ämnet från andra filmer. Resultatet blir att när en kliché väl etablerats så har den kommit för att stanna.

Mina fem fängelsefilmfavoriter (utan inbördes ordning):
1. En profet
2. Flykten från Alcatraz
3. Benknäckargänget
4. Papillon
5. Rebell i bojor

cool_hand_luke_ligger

Paul Newman poserar coolt med en cigg i mun i ”Cool hand Luke” (”Rebell i bojor”).

Skalande nyheter

DN:s testredaktion har kommit till vägs ände i och med testet av potatisskalare i dagens tidning. Nu finns inget kvar att testa och hela redaktionen måste därför avgå. Skalande, förlåt skakande nyheter för alla vänner av oerhört utförliga konsumenttester.

Redaktionen slutar i alla fall med flaggan i topp genom en noggrann genomgång av tio olika potatisskalare på marknaden. Som Bäst i test utses Åhléns Skalare svart. Den får visserligen bara 3,3 i betyg för skalning av tomat, men 4,5 i betyg för skalning av potatis (där 5 är bäst). Avskalad mängd – och det är här Åhléns modell triumferar – är bara 15 procent, att jämföra med t.ex. Sveico Potatisskalare som ligger på hela 22 procent.

Andra områden där Skalare svart imponerar är skärbladets hårdhet (HV) som hamnar på 610 (bäst tillsammans med Sveico) och ergonomi där den får 4,5 i betyg (personligen tycker jag det räcker med min fars gamla råd här: ”håll henne som du håller en kvinna”). Priset för Skalare svart är dessutom bara 45 kr (jämfört med värstingen Zyliss Skalare som går loss på 160 kr). Hur bra är inte det på en skala?

20130824_093946

Bokbordat

Stockholms kulturfestival avslutades idag med ”världens längsta bokbord” på Drottninggatan. Du som hade bättre saker för dig får här ett axplock (härligt ord) av bisarra bokomslag och rara rariteter som jag råkade på.

20130818_130539

Ett par fina omslag till humoristen P.G. Wodehouse. Trivia: visste du att hans förnamn är Pelham Grenville?

20130818_131442

Så hittade jag den till sist! Om den store Enoch Thulin. Dom glömde ”fotvårdare” bland titlarna. Sjukt mångsidig man.

Fula och klumpiga Trenter-omslag från 80-talet. Får mig att vilja stämma hela decenniet för förargelseväckande beteende. Hoppas ingen köpte.

20130818_133224

”Smärtans ministerium”, av Dubravka Ugresic. Vilken bästsäljare. Kan det bli fler kulturpoäng?

20130818_133450

En originalroman minsann! W&W kunde det här med marknadsföring på 70-talet. Kopiorna stod antagligen som spön i backen. Notera det bisarra Per Åhlin-omslaget med huvudets sjukligt gröna färg.

20130818_125654

DIsneys bokklubb! Vilken nostalgikick för en 70-talist. Läste förresten om Röda nejlikan för ett tag sedan, klassisk äventyrsroman som fortfarande håller – till stora delar i alla fall. I slutet inträffar en märklig episod där den kostymkunnige äventyraren klär ut sig till jude för att förvilla sina fiender – iförd gamla lumpor och med girig blick, typ, Den passagen har inte kommit med i någon av filmatiseringarna vad jag vet.

20130818_132926

Eh, jaha?

20130818_134625

Muntergöken Pär Lagerkvist. Romaner som den här och ”Dvärgen” fick honom att ses som sin tids Nick Hornby.

20130818_134319

Hade något tutat i illustratören att den här Lindgren-boken utspelas i en kinesisk by?

20130818_133049

”Du är Christer Pettersson du också”. Så oerhört sant sagt av obekväme sanningssägaren Marcus Birro. Heja!

20130818_132349

Höstens stil! Ur gammal bok om brittiskt leva-loppan-leverne på 20- och 30-talen. Måste skaffa vovve bara.

Vi avslutar med en riktig klassiker:

20130818_133549

Inte vilken Poe-utgåva som helst, förordet är skrivet av Alfred Hitchcock som här kommer ut som Poe-beundrare. ”Rädsla, ser ni, är en känsla som människor tycker om att känna när de är förvissade om att vara i säkerhet”. Så sant som det är sagt. Hitchcock berättar också att det är troligt att han började göra film tack vare att han uppskattade Poe så mycket, och att han försöker lägga in i sina filmer det Poe lade in i sina noveller: ”en fullkomligt otrolig historia som berättas för läsarna med så förvillande logik att man får intryck av att samma historia kan hända en själv”. Det enda regissören saknar hos föregångaren är humor, som ju alltid finns med i hans filmer.

Det var allt från bokbordet den här gången! Nästa rapport kommer om ett år.

Stockholm mania

Vad är väl en blogg utan avdelningen Stockholmiana? Som frossar i historiska miljöer du inte visste att du trodde att du hade glömt? Varje bloggista som vill ”vara nere med det” har en sådan om jag förstått saken rätt.

I dag tittar vi närmare på Stockholms beskyddare Sankt Göran och hur ett par konstnärer i olika tider har tolkat honom.

sant goran gla stan_distans
Den här medeltida statyn i Gamla Stan visar upp Göran som en fruktad krigare. Draken symboliserade från början ”ryssen” som härjade våra kuster en gång i tiden, men för dagens Gamla Stan-invånare står monstret för ”människor utanför tullarna”, d.v.s. det underklassiga patrask som man till varje pris vill hålla borta från ön. Heja Göran!

sankt goran gla stan
Notera de spetsiga skorna – helrätt mode på 1250-talet. Skoälskaren Birger Jarl lär ha haft 40 par!

Bredvid Göranstatyn står prinsessan som hjälten ska rädda från draken:

prinsessa_gla_stan

En del hävdar dock att denna murgröneinbäddade dam är ytterligare en fiende till Göran (och bara väntar på att få huve’t avchoppat), likt en tidig motsvarighet till Batmanskurken Poison Ivy:

poison ivy

Kusligt lika, eller hur!

På en husfasad på Södermalm återfinner vi nedanstående Göran-gestalt: en långt mer feminiserad hjälte – lägg märke till den lilla plisserade kjolen – som passar bättre in bland Söders antikrigiska och meterosexuella hipsters. Prinsessan utgör också en mjukare figur än sin motsvarighet i Gamla stan, släpande på ett litet lamm i ett snöre.

sankt goran soder

Det var allt om Sankt Göran-gestalten i det gamla Stockholm.
Nästa gång går vi på litterär rundvandring i Fogelströms och Snoilskys fotspår!

Därför liknar Hollywoodfilmer varandra

Film må vara en modern konstart men många nya Hollywoodfilmer är uppbyggda kring ett berättarmönster som återfinns i gamla myter och sagor. I actionfilmerna på ett alltmer likartat sätt dessutom. 

Tar man t.ex. ett par nyare biosuccéer som ”The Dark knight returns” och ”Django unchained”, så ser man att båda innehåller bl.a. följande inslag i intrigen:

* En hjälte med ett uppdrag: Batman – rädda Gotham, Django – rädda sin älskade
* Får råd av en mentor: Lucius Fox ger Batman tekniska prylar, Dr Schultz ger Django skyttelektioner
* Träder in en ny miljö
* Går nästan under i en strid eller liknande: Batman krossas av Bane, Django fångas in och hängs upp och ner
* Återhämtar sig
* Besegrar fienden i en slutstrid och får en belöning av något slag

Likadant i ”The hunger games”: här är hjältinnan Katniss uppdrag att vinna gladiatorspelen, mentorn är den avdankade kämpen Haymitch, och i mitten av filmen är Katniss nära att duka under av ett giftigt sår. I slutstriden besegrar hon sin främsta rival och vinner tävlingen.

Katniss_Hunting
Katniss i sin nya miljö: gladiatorspelen i The hunger games.

Den här strukturen finns även i filmerna/böckerna om James Bond och Harry Potter, liksom i Sagan om ringen. Den är alltså inte ny. Faktum är att den går tillbaka på ett mönster som enligt somliga återfinns i myter från hela världen, som i legenderna om Moses och Buddha, antika myter och gamla folksagor. Det kallas för ”Hjältens resa” och lanserades 1949 av den amerikanske mytforskaren Joseph Campbell i boken ”The hero with a thousand faces”.

En sådan berättelse innehåller ett antal typiska ”steg”, som de jag tog upp ovan, liksom ett antal stående rollfigurer som mentorn, fienden och härolden som erbjuder hjälten en utmaning i början.

Campbell gjorde sig känd genom flera populära böcker och offentliga framträdanden. En av hans tidiga beundrare blev regissören George Lucas, som berättat att han i brist på moderna myter byggde hela sin rymdsaga ”Star wars” utifrån Hjältens resa (mentorn här är förstås Obi-wan).

Ben-Kenobi
Obi-wan: typisk mentorfigur.

Den som verkligen gjorde Hollywood medvetet om konceptet, och dess lämplighet för filmhistorier, var manusförfattaren Christopher Vogler i slutet av 80-talet. Vogler arbetade då som manuskonsult hos Disney, där han tog fram ett åttasidigt dokument om lämplig storyutveckling, helt efter Campbells principer. Dokumentet spred sig bland filmbolagen i Hollywood, och 1993 utvecklade Vogler det till boken ”The writer’s journey”. Boken har sedan tryckts om flera gånger (senast 2007) och hyllats av filmskapare som Darren Arronofsky: ”All historieberättande börjar med den här boken!”.

Föregångarens olika ”steg” i en story har här renodlats till tolv:

Hjältens resa enligt ”The writer’s journey” (de moderna filmexemplen är främst mina egna)

Akt 1
1. Vardaglig värld
2. Kallelse till äventyret (Luke får ett meddelande via Leias hologram, Harry Potter får brev från Hogwarts, Mikael Blomkvists erbjudande från Henrik Vanger)
3. Avböjande av utmaningen (Neo tackar först nej till Morpheus, Bilbo dissar Gandalf)
4. Möte med mentorn (Luke får lasersvärdet av Obi-wan, Pat träffar psykologen i ”Du gör mig galen”)
5. Stiger över den 1:a tröskeln (entré i den ”särskilda världen”)
Akt 2
6. Tester av olika slag; möten med allierade och fiender
7. Närmandet av ”den innersta grottan” (fiendens högborg, som Dödsstjärnan i Star wars eller Banes näste i Gothams kloaker)
8. Prövningen (Luke och gänget nära döden i sophanteraren, Yojimbo misshandlas svårt, Brad Pitt får en stålbit genom magen i ”World war z”)
9. Belöning (får skatten eller lärdomen som eftersökts)
Akt 3
10. Vägen tillbaka
11. Återuppståndelsen, d.v.s. slutprovet eller slutuppgörelsen med fienden (Dödsstjärnan förstörs. Pat vinner danstävlingen i ”Du gör mig galen”)
12. Återvänder med elixiret, d.v.s. skatten eller lärdomen som även kan hela omgivningen (Katniss seger i ”The hunger games” ger hopp åt de där hemma)

harryletters
Harry Potter kallas till äventyret via brev från Hogwarts.

Det här är några exempel på hur vanlig Hjältens resa är på film, från dramer till äventyrsfilm. Vogler menar i sin bok att de gamla myterna rentav är basen för all modern storytelling. Dagens berättelser handlar visserligen sällan om gamla gudar, men mytens struktur och de återkommande rollfigurerna är utmärkta verktyg när det gäller att stukturera en historia även idag.

Författaren menar nu inte att en berättelse måste innehålla alla stegen ovan, eller ha exakt den här ordningen: ”publiken vill se familjära konventioner trotsade på ett kreativt sätt”. Men tittar man på det senaste årets filmer, särskilt actionfilmerna, så ser man hur vissa inslag upprepas på ett alltmer likartat sätt . Se bara på hur ”Prövningen” brukar skildras:

Skenbar död
Prövningen (”The Ordeal”) är skedet då hjälten ”nästan uppslukas av mörkret och tycks ha omkommit”, och är en hörnsten i Hjältens resa. Campbell kallar det för ”Valens buk”, efter Bibelns Jona. Enligt Vogler är det ett ställe i berättelsens mitt (oftast), då huvudpersonen konfronteras med sin största rädsla och nästan går under.

I äventyrsfilmen föregås det ofta av ”Närmandet av den innersta grottan”, och det är i det här skedet som James Bond tar sig in i skurkens högkvarter och närapå omintetgörs, som då Goldfinger låter laserstrålen löpa mellan hans ben. Och det är nu som Batman tar sig in till Banes näste i kloakerna och krossas av skurken. Ofta sker det här nederlaget inför en annan rollfigur, som fungerar som publikens ställföreträdande vittne och ska få oss att inse allvaret. Det får vi också här genom en tårögd Catwoman som bevittnar misshandeln. Likaså i ”The hunger games” där en bekymrad Haymitch via en tv-skärm betraktar den feberansatta och skadade Katniss.

the-dark-knight-rises-bane-vs-batman
Batman besegras av Bane – för stunden.

Batman kastas sedan ner i ett fängelse under jord, som han lyckas rymma från först efter att ha övervunnit sin rädsla (på tredje försöket som i sagans värld). Den som klarat av ett sådant eldprov visar att han eller hon är redo för förändring, menar Campbell. Helt enligt konceptet är det en pånyttfödd superhjälte som nu kravlar sig ut ur fängelsehålan, likt en nykläckt fjäril, redo att ta sig an skurken i slutstriden.

I Bondfilmen ”Skyfall” och ”Iron man III” har man skilt Prövningen från Närmandet av den innersta grottan på ett ovanligt men väldigt likartat sätt. I båda fallen kommer Prövningen först, genom att hjälten blir nedskjuten, hamnar under vatten och antas vara död. Långt senare kommer inslaget då hjälten fångas i in i skurknästet, i båda fallen med undantaget att det nu är hjältens flickvän som plågas/dödas istället – inte särskilt ridderligt!

Skyfall 2 (2012)
Bond går sin ”skenbara död” till mötes i inledningen av Skyfall.

”För att något ska bli bättre så måste det först bli sämre”, är Voglers sammanfattning av den här krisen. I ett drama som Wes Andersons ”Moonrise kingdom” (som är starkt mytinspirerad) inträffar den precis i mitten av filmen när de båda scoutrymlingarna fångas in på stranden av de vuxna, och allt hopp tycks ute.

Motsvarigheten inom den romantiska komedin är då den spirande romansen går i stå av någon anledning. Även den lättsammaste story behöver det här tillfälliga bakslaget, skriver Vogler. I ”Bridesmaids”, där huvudpersonen Annies uppdrag är något så fluffigt som att anordna en möhippa åt sin bästa vän, kommer nederlaget i mitten av filmen då Annie efter flera missöden fråntas sin uppgift. Och inte nog med det, inom kort har hon även sabbat sin romans, fått sparken från sitt jobb och blivit vräkt! Kanske har manusförfattarna tagit till sig Voglers råd om att publiken inte engagerar sig ifall för lite står på spel, varför de vräkt på med hela eländesartilleriet. På äkta romcom-manér räcker det dock med ett pep talk från en hejig väninna för att Annie ska ta tag i sitt liv igen.

bridesmaids_movie_in-the-airplain
Efter en katastrofal flygresa får Annie sparken som ansvarig för möhippan.

Hjälten tar examen
Återuppståndelsen är filmens slutklimax. Om Prövningen var testet så är detta examen; det är här hjälten möter fienden i en slutstrid, och det är nu det är dags att välja rätt partner i en romans. Ofta får hjälten assistans av en annan rollfigur, som då Han Solo kommer Luke till undsättning i ”Star wars”. Andra exempel: Lisbeth Salander räddar Mikael Blomqvist från tortyrdöden i ”Män som hatar kvinnor”, Catwoman undsätter Batman i slutstriden. ”Räddningen utifrån” kallar Campbell detta för, och menar att dess funktion är att hjälpa hjälten att återgå till det normala livet. Ett romcom-exempel är då Hugh Grant i Notting Hill får undsättning av vännerna för att ta sig till Julia Roberts presskonferens.

noomi
Lisbeth Salander räddar Mikael Blomqvist i sista stund i slutstriden.

Stående rollfigurer
I myter och sagor stöter vi på återkommande rollfigurer med särskilda uppgifter. CG Jung använde begreppet arketyper för att beskriva dessa. Christopher Vogler menar att det är häpnadsväckande hur konstanta de har sett ut genom olika kulturer, och menar att man kan se dem som personifierade symboler av olika mänskliga egenskaper.

De vanligaste arketyperna enligt ”The writer’s journey”:

Hjälten: huvudpersonen
Mentor
: förebild eller vägvisare. I t.ex. en romcom är det gärna en god vän av samma kön som ger hjälten goda råd om kärleken
Skugga: fienden eller rivalen. Eller ”fienden inom en” som i ”Du gör mig galen”
Hamnskiftare: ofta en person av motsatt kön som missleder hjälten eller vars lojalitet vi tvivlar på: Femmes fatalen i film noir. Peeta i ”The hunger games”. Catwoman i ”The dark knight rises”.
Allierad: vän/anförvant till hjälten
Tröskelväktare: hantlangare till skurken, eller andra som står i vägen för hjältens mål
Härold: kallar hjälten till äventyr
Trickster: komisk sidekick eller clownartad hjälte t.ex.

Swinton
Skuggfigur: Tilda Swintons anstaltsföreståndare i ”Moonrise kingdom”.

Hamnskiftaren Catwoman uppvisar för övrigt stora likheter med Han Solo i första Star warsfilmen. I båda fallen tvivlar vi länge på deras lojalitet, i slutet bangar de t.o.m. ur trots hjältens vädjan om att stanna kvar och slåss mot ondskan (i två likartade replikskiften), bara för att i sista stund komma tillbaka och bistå honom i slutstriden. Ännu ett exempel på hur tungt regissören Christopher Nolan lutar sig mot Hjältens resa och Stjärnornas krig.

catwoman
Catwoman visar sig till slut ha hjärtat på rätta stället, i likhet med Han Solo.

Obs att en rollfigur kan ha drag av flera arketyper, eller växla mellan dem som i ”Du gör mig galen” där den kvinnliga huvudpersonen i början är både härold och mentor när det gäller dansträningen/tävlingen, för att i slutet övergå till kärleksintresse.

Starkt inflytande
Det här var exempel på hur stort inflytande Hjältens resa har över den moderna Hollywoodfilmen t.ex.. En orsak är förmodligen Christopher Voglers arbete. Dels genom hans uppmärksammade bok, dels genom hans arbete som chef över manusutvecklingen på 20th Century Fox, där han varit med om att bearbeta manuset till bl.a. ”Fight club”, ”Black swan” och Aronofskys ”The wrestler”. Dessutom han hållit föreläsningar och workshops över hela världen.

Vogler själv lyfter även fram att hjälteresan känns så självklar för oss människor. Den påminner om massor av vardagssituationer och även livet självt.

Många filmkännare tycks dock sakna kunskap om hjälteresan. När t.e.x Mark Cousins i SVT:s serie ”Story of film” kom in på ”Star Wars” så talade han förvånat om dess ”bisarra intrig”, och verkade inte alls känna till den mytiska strukturen bakom.

Men visst är det intressant att konstatera att även om dagens filmer görs i rymdåldern, så vilar själva berättandet på uråldrig grund. Historier vi serveras i THX-salongen byggs upp på samma sätt som de gjordes kring lägerelden en gång i tiden.

Läs mer om de olika stegen i ”The writer’s journey”

Läs mer om The hero’s journey” och Joseph Campbel

Londontrippad

Tog en tripp till London med väninnan Jenny i veckan. Självfallet blev det en del populärkulturfrossande, och här följer minrapport.

En höjdpunkt var den omtalade David Bowie-utställningen på Victoria and Albert museum. Eftersom förköpsbiljetterna var slut var vi på plats en och en halv timme innan öppningsdags kl. 10.00. Då var det redan typ 150 personer i kön framför oss…

20130809_094305

Obs att jag står i samma led av kön som mannen i randigt till vänster. De till höger bakom mig är långt bakom oss i kön som böjer sig i en u-sväng 50 meter bort!

Men det var värt att köa till utställningen, här fanns scenkläder, konsertfilmer, skivor, anteckningsböcker m.m. tills man inte orkade se mer. Fotoförbud i lokalen, men det glömde jag visst… Här syns pierrotdräkten från Ashes to ashes-videon:

20130809_132329

Museishoppen gjorde sitt bästa för att ruinera en stackars entusiast utan motståndskraft:

20130809_171818

Böcker:

Blev en del bokinköp som tyngde väskan. Mest från underbara edwardianska bokpalatset Daunt books:

20130806_125002

20130806_131905

20130806_131827

Ta da! Samma pose, men ny bakgrund. He dazzles, he excites!

20130809_175036

Fick finaste (förlåt uttrycket) kassen på köpet.

Film/tv:

20130809_171400

En blandning av gammalt och nytt i DVD-väg från HMV. ”Parade’s end” är en hyllad BBC-serie från 2012 med bland annat glödheta Benedict Cumberbatch från tv-serien ”Sherlock” och senaste Star trek-filmen. Konstigt att inte SVT iköpt in den.

Apropå Sherlock Holmes så ville vi besöka museet på Baker street, något både jag och Jenny varit för tuffa för att göra tidigare. Men redan på förmiddagen ringlade sig kön lååång till entrén!

20130806_122132

By George, vilken ansamling! Imponerande dragningskraft av en person som varit död i över hundra år. Och aldrig funnits (?!). Notera att de köande är långt yngre än de på Bowie-utställningen. The famous ”sleuth” har säkert fått förnyad dragningskraft tack vare tv-serien Sherlock och framförallt filmerna med Robert Downey Jr. Go Sherlock!

Ture Turist måste få sitt också:

20130806_121726

Musik:

Lustig figur på klassiska skivaffären Rough Trade i Brick Lane:

20130807_151342

20130809_171611

Köpte två favoritskivor från i år: Saint Etienne och Queens of the stoneage. Lite Beatlesnostalgi och kristen marxism a la Housemartins är ju aldrig fel heller.

En stand up-kväll blev det också på The Phoenix, som hade festival med ambitiöst program hela veckan. Vi såg dock bara Katherine Ryan, en snabbpratande kanadensare bosatt i London som visade sig vara riktigt kul. Jag tänker eventuellt sno ett skämt från henne. Skippa ”eventuellt” förresten.

20130807_211929

Vi avslutar med lite bilder från hisptergodkända området Shoreditch, framförallt från modegatan Redchurch street – ”style streeet” – som med Time outs ord kryllar av en massa ”funky independent shops”! Yay! Här finns eventuellt flest hipsters per capita i hela London.

20130807_125933

20130807_130017

Nedan har vi en manlig butik med rakgrejor i retrostil m.m., snyggt! Synd bara att det är så tråkigt att raka sig.

20130807_122913

20130807_122908

20130807_122436

20130807_125319

20130807_130613

20130807_131045

Apropå trender så är det här med ”tedrickande” en trevlig sak. Jag vart helt frälst! Här trevliga caféet Gail’s i Chelsea som säljer utsökta bakverk.

20130809_160522

Och apropå drickande, varför är inte svenska pubar såhär mysiga?:

20130809_151846

Eller såhär, som det ser ut i typ vartenda gathörn i city:

20130806_145825

Nä nu drar vi hem tycker Jenny, glad över att få åka Londontuben en sista gång:

20130806_115218