Bokbordat

Stockholms kulturfestival avslutades idag med ”världens längsta bokbord” på Drottninggatan. Du som hade bättre saker för dig får här ett axplock (härligt ord) av bisarra bokomslag och rara rariteter som jag råkade på.

20130818_130539

Ett par fina omslag till humoristen P.G. Wodehouse. Trivia: visste du att hans förnamn är Pelham Grenville?

20130818_131442

Så hittade jag den till sist! Om den store Enoch Thulin. Dom glömde ”fotvårdare” bland titlarna. Sjukt mångsidig man.

Fula och klumpiga Trenter-omslag från 80-talet. Får mig att vilja stämma hela decenniet för förargelseväckande beteende. Hoppas ingen köpte.

20130818_133224

”Smärtans ministerium”, av Dubravka Ugresic. Vilken bästsäljare. Kan det bli fler kulturpoäng?

20130818_133450

En originalroman minsann! W&W kunde det här med marknadsföring på 70-talet. Kopiorna stod antagligen som spön i backen. Notera det bisarra Per Åhlin-omslaget med huvudets sjukligt gröna färg.

20130818_125654

DIsneys bokklubb! Vilken nostalgikick för en 70-talist. Läste förresten om Röda nejlikan för ett tag sedan, klassisk äventyrsroman som fortfarande håller – till stora delar i alla fall. I slutet inträffar en märklig episod där den kostymkunnige äventyraren klär ut sig till jude för att förvilla sina fiender – iförd gamla lumpor och med girig blick, typ, Den passagen har inte kommit med i någon av filmatiseringarna vad jag vet.

20130818_132926

Eh, jaha?

20130818_134625

Muntergöken Pär Lagerkvist. Romaner som den här och ”Dvärgen” fick honom att ses som sin tids Nick Hornby.

20130818_134319

Hade något tutat i illustratören att den här Lindgren-boken utspelas i en kinesisk by?

20130818_133049

”Du är Christer Pettersson du också”. Så oerhört sant sagt av obekväme sanningssägaren Marcus Birro. Heja!

20130818_132349

Höstens stil! Ur gammal bok om brittiskt leva-loppan-leverne på 20- och 30-talen. Måste skaffa vovve bara.

Vi avslutar med en riktig klassiker:

20130818_133549

Inte vilken Poe-utgåva som helst, förordet är skrivet av Alfred Hitchcock som här kommer ut som Poe-beundrare. ”Rädsla, ser ni, är en känsla som människor tycker om att känna när de är förvissade om att vara i säkerhet”. Så sant som det är sagt. Hitchcock berättar också att det är troligt att han började göra film tack vare att han uppskattade Poe så mycket, och att han försöker lägga in i sina filmer det Poe lade in i sina noveller: ”en fullkomligt otrolig historia som berättas för läsarna med så förvillande logik att man får intryck av att samma historia kan hända en själv”. Det enda regissören saknar hos föregångaren är humor, som ju alltid finns med i hans filmer.

Det var allt från bokbordet den här gången! Nästa rapport kommer om ett år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s