Temat för årets Oscarsgala är ”Hjältar”. Det gör det passande att återigen skriva lite om den berättarstruktur som kännetecknar många av dagens Hollywoodfilmer. Jag tänker på det urgamla berättarmönstret ”Hjältens resa”, som är ryggraden i allt från ”Star wars” och ”Sagan om ringen” till aktuella dramer som ”Philomena” och ”12 years a slave”.
Begreppet ”Hjältens resa” myntades av mytforskaren Joseph Campbell för över 50 år sedan, och kännetecknas av ett antal stående händelser och rollfigurer som återfinns i sagor och myter från hela världen. På 90-talet fick det sin filmanpassade version i Christopher Voglers bok ”The writer’s journey”, som fått ett enormt inflytande i Hollywood – särskilt i superhjältefilmer (se min tidigare artikel i ämnet).
Vogler delar in hjälteresan i 12 olika ”steg”. I äventyrsfilmer är de konkreta och rör liv och död, medan de i dramer ofta är mer symboliska. Här är några av stegen i a) ”12 years a slave”, där New York-musikern Solomon blir såld som slav i Södern, och b) ”Philomena”, där journalisten Martin åtar sig att ta reda på vad som blev av änkan Philomenas son som nunnor adopterade bort åt henne när hon blev gravid som tonåring. Jag ger ”Star wars” som referenspunkt i varje steg (George Lucas var djupt influerad av Campbells teorier):
* Vardaglig värld: Luke lever ett händelselöst liv hos fosterföräldrarna; Musikern Solomon bor med sin familj i New York; Martin är missnöjd med sin journalisttillvaro i London
* Kallelse till äventyret: Leias hologram kallar på Luke; Solomon får ett erbjudande om en spelning utanför stan, Martin får ett erbjudande om att göra reportage om Philomena
* Vägrar lyssna på kallelsen: Luke vill först inte lyssna på Obi-wan, Martin fnyser första bara åt reportageidén – se även t.ex. Bilbos respektive Neos (”Matrix”) vägran
* Kliver över tröskeln – entré i den särskilda världen: Luke och Obi-wan drar till stan där de anlitar Han Solo, Solomon hamnar i Södern, Martin och Philomena drar ut på resa till först nunneklostret och sen USA
* Prövningen – tillfälligt nederlag: Luke och gänget är nära att dö i sophanteraren på Dödsstjärnan; Solomon nära att dö genom hängning, Martin misslyckas första gången i sökandet i nunneklostret
* Vägen tillbaka
* Återuppståndelsen/slutstriden: Luke och rebellerna spränger Dödsstjärnan; Solomon blir fri till sist; Martin lyckas med sökandet i klostret i rond 2
* Återvänder med elixiret, d.v.s. skatten eller lärdomen som även kan ”hela” omgivningen: Rebellernas seger över Imperiet skänker fred åt galaxen; Solomons hemkomst skänker glädje åt familjen; Martin får reda på sanningen om Philomenas son, vilket blir en lättnad även för Philomena.
.
Prövningen
Steget Prövningen är en hörnsten i Hjältens resa. Vogler beskriver det som ett ställe i berättelsens mitt (oftast) då huvudpersonen konfronteras med sin största rädsla och nästan går under. I ”Philomena” inträffar det steget ovanligt tidigt, då Martin går bet i första ronden i sökandet i nunneklostret, medan det i ”12 years a slave” sker ungefär efter att halva filmen gått – det är här som Solomon är nära att dö genom ett plågsamt hängningsförsök. I James Bond-filmerna är det vanligen här som Bond ger sig in i skurkens näste och är nära att duka under efter att ha blivit upptäckt (som då Blofeld hotar honom med laserstrålen i ”Goldfinger”). Och det är nu som Batman ger sig in i Gothams kloaker och närapå misshandlas till döds av Bane.
Både ”12 years” och ”Philomena” följer den klassiska hjälteresans struktur, där huvudpersonen ger sig ut på en resa och kommer tillbaka igen, precis som Frodo och Bilbo, eller scoutrymlingarna i Wes Andersons ”Moonrise kingdom”. Men resan kan också huvudsakligen vara en resa mot personlig utveckling och mognad.
Återkommande figurer
Hjältens resa kännetecknas också av ett antal återkommande rollfigurer, eller ”arketyper” som C G Jung kallade dem. Här är några av dem:
1. Hjälten. En klassisk Hjälte fixar något som inte står rätt till i världen. Martin i ”Philomena” drar åt detta håll, medan Solomon i ”12 years a slave” visserligen har ett åtagande men luras in i slaveri – målet blir att ta sig ur det.
2. Mentorn. Ett vanligt steg i början av Hjältens resa är ”mötet med mentorn” (se t.ex. Luke-Obi-wan, Frodo-Gandalf, Neo-Morpheu, Katniss-Haymitch). I dessa båda filmer finns ingen tydlig mentorsroll, även om ”Philomena” i viss mån kan ses som den dryge Martins lärare i folkvett.
3. Skuggan. Den klassiska Skuggan är fienden som Hjälten besegrar i en slutstrid. Men det kan också vara en rival eller ”fienden inom en” som i ”Känn ingen sorg” där Göteborgsmusikern Pål slåss mot sin scenskräck. I ”12 years” finns en lång rad fiender för Salomon att slåss mot, särskilt den grymme slavägaren spelad av Michael Fassbender. I ”Philomena” är det den forna abbedissan som undanhåller Martin och Philomena sanningen om sonen. Under resans gång stöter de också på en rad (4) Tröskelväktare = personer som på olika sätt försöker hindra Hjälten.
5. Hamnskiftare. (hamn=skepnad). Hamnskiftaren är en gäckande figur vars uppsåt kan vara svårt att ringa in. Ofta är det en person av motsatt kön som tillfälligt förleder och förvirrar Hjälten. Två typexempel är Willoughby i ”Förnuft och känsla” och Daniel (Hugh Grant) i ”Bridget Jones dagbok” – på ytan stiliga typer som hjältinnan i början tror är den rätta, innan deras sanna och opålitliga natur avslöjas. Den stilige Hans i Disneyfilmen ”Frost” genomgår precis samma otrevliga förändring, till prinsessan Annas förskräckelse.
Det var allt om Hjältens resa för den här gången!
Svepskäl 
Superbra skrivet, verkligen!