Månad: november 2014

Bergman – en kul kille!

Ett par filmregissörer har nyligen påstått att Ingmar Bergman inte hade någon humor. Detta är nonsens. Jag tipsar om hans bästa komedier, som också finns på Youtube.

Först var det den brittiske filmaren och komikern Richard Ayoade (”Submarine”) som i DN utmålade Bergman som en humorlös dystergök (men dramerna gillade han).

Och för några dagar sedan var Stockholmsaktuelle Mike Leigh inne på samma linje i DN. Enligt Leigh är Roy Andersson betydligt roligare än Bergman:

– Jag menar, en film som ”Djävulens öga” är ju inte direkt någon humorfest, eller hur? säger Mike Leigh, som även ska göra ett studiebesök i Bergmanarkivet.

Vad är detta för okunnigt snicksnack? Dessa herrar kan ju inte ha sett 50-talskomedierna ”Sommarnattens leende”, ”En lektion i kärlek” eller ens ”Kvinnors väntan”. Dämonregissören gjorde inte många verk i genren, men inom svensk filmkomedi är de antagligen det bästa som gjorts tillsammans med Hasse Ekmans 40-talsfilmer.

Och hur kan en person som omtalat sig själv som ”en kärlekens ardennerhäst” påstås sakna humor?

Esset i leken är den ljuvliga ”Sommarnattens leende” (1955), som skildrar kärleksintriger i herrgårdsmiljö runt förra sekelskiftet. Till dess trumfkort hör den fyndiga (och ofta dubbeltydiga) dialogen, de Shakespearska intrigvändningarna och de fantastiska rolltolkningarna av bl.a. Gunnar Björnstrand, Eva Dahlbeck, Harriet Andersson och Jarl Kulle (”Jag tolererar att min hustru bedrar mig men rör någon vid min älskarinna blir jag en TIGER!”).

Sommarnattens leende (1955) Filmografinr: 1955/36

Filmen sågades visserligen på ett legendariskt sätt av DN:s Olof Lagercrantz, men de flesta svenska kritiker hyllade den.

Det här är också en av få svenska komedier som gått hem utomlands – belönad med specialpris i Cannes för ”poetisk humor”, försedd med högsta betyg i ”Leonard Maltin’s Movie Guide” (”One of the best romantic comedies ever made”) o.s.v.. Plus förstås att den inspirerade Woody Allens till ”En midsommarnatts sexkomedi” på 70-talet.

Filmen finns på Yotube:

Lättsam komedi eller inte, Bergman vore inte Bergman om han inte omtalat tiden för inspelningen som nattsvart på det privata planet.

På Yotube finns också ”En lektion i kärlek” (1954). Den håller inte riktigt samma klass som ”Sommarnattens leende” men är ändå klart sevärd bl.a. tack vare finfint skådespel av Gunnar Björnstrand och Eva Dahlbeck:

Men även i Bergmans allvarliga dramer finns det ofta humor, som bioaktuella regissören Craig Johnson (”The Skeleton Twins”) påpekar i senaste Sight and Sound. Se bara på tv-filmen Saraband från 2003, där en del giftpilar till repliker är komiska guldkorn.

Finns på Youtube:

 

Annonser

Onanist javisst

Det har varit mycket onani i svensk kultur och media på sistone, från poplåtar till Carola-porträtt och RFSU-kanpanjer. 

Här är några färska onaniexempel:

1. Svenska poplåtar hyllar självsex
Åtminstone två svenska poplåtar från i höst handlar om onani. En är Mando Diaos ”Sweet wet dreams”. En annan är debutanten Beatrice Elis låt ”Party in my pants”.
Elis skiva ”Die another day” släpptes i oktober och hyllades i DN bl.a. Hon har intervjuats i flera tidningar och det journalister framförallt vill veta är förstås är vad sångerskans föräldrar tycker om ”Pants”-låten. Till Svenska Yle gav hon följande obetalbara svar:

– Mina föräldrar stöttar min onani.
– Jag vill aldrig mer säga den meningen. Det kändes jätteäckligt.

2. RFSU söker ett kvinnligt ord för ”runka”
Detta berättade flera tidningar i förra veckan. Fina flickor onanerar visst, men ”runkar” gör de tydligen inte. RFSU vill göra det mindre skamfyllt med kvinnlig onani och har därför utlyst en ordtävling som ska få fram en kvinnlig motsvarighet till ”runka”. ”Pulla”, ”gnugga” och ”klittra” är några av förslagen enligt Aftonbladet.

3. ”Carola-foto borttaget ur onanibild”
Se där en tidningsrubrik man inte ser varje dag, men i början av november förekom den i flera svenska tidningar. Konstfotografen Olof Tegby-Frisk hade gjort en bild där en naken kvinna tar på sig själv framför ett gammalt foto på Carola Häggqvist. Men det där med upphovsrätten hade han glömt bort.

 4. Onanister = navelskådande person
”Onanisterna” heter en roman av Patrik Lundberg som kom ut i höstas. Titelns syftar inte på självbefläckelse utan på intoleranta personer som ”inte kan ses bortom sin egen lilla krets”, enligt författaren. När en krönika i tidningen Fokus nyligen hade nedanstående onani-rubrik var det alltså Lundbergs definition av ordet som gällde, vilket förklaras längst ner i texten.

20141107_163857 (1)

Varför denna onanivurm nu? Kanske för att det i dessa självupptagna selfie-tider ligger närmast till hands att ha sex med sig själv, helt enkelt. Vem orkar med en partner att ta hänsyn till, liksom. Bort därför med all skam och skuld, eller som Woody Allen sa redan i ”Annie Hall” 1977: ”Racka inte ner på onani, det är sex med någon jag älskar”.

Den som vill djupdyka i ämnet kan ta del av denna lista med 15 låtar om onani, med bl.a. Cyndi Laupers ”She Bop”, The Who’s ”Pictures of Lily” och Elvis Costellos ”Pump it up”. En del artister berör saken på ett subtilt sätt, medan andra skippar finliret:

Vi avslutar detta inåtvända inlägg med lite 90-talshumor:

1. Hårgeléscenen ur ”Den där Mary”.

2. Seinfeld-avsnittet ”The Contest”. Det kanske allra roligaste avsnittet i serien handlar om vem av huvudrollskaraktärerna som kan hålla sig längst från att göra det med sig själv. Det var nära att episoden aldrig blev av, då TV-bolagscheferna på NBC var tveksamma till om ”masturbation” var ett bra ämnesval för en serie på bästa sändningstid. Manusförfattaren Larry David lyckades dock kom undan med det genom att själva ordet aldrig sägs i avsnittet. ”My mother cought me”, är Georges ömkliga bekännelse som sätter igång tävlingen: