Månad: mars 2019

Mönstret upprepar sig i ”Green Book” och ”The Favourite”

”Green Book” och ”The Favourite” har inte bara Oscarsstatyetter gemensamt. Båda är dessutom uppbyggda kring det gamla berättarmönstret ”Hjältens resa”, precis som  massor med andra filmer som ”Harry Potter”, ”Star Wars” och ”The Hunger Games”.

Det är ett par veckor sedan ”Green Book” vann en Oscar för Bästa film. Kanske inte helt oväntat, då det är en sådan där varm dramakomedi som Oscarsjuryn gärna låter sig tjusas av. I centrum för handlingen står den italienskättade nattklubbsarbetaren Tony från Brooklyn, som en dag får i uppdrag att agera privatchaufför åt en svart pianist – ”Doc” Don Shirley. På detta följer en strapatsrik road trip till det rasistiska Södern och tillbaka till New York. Det omaka paret – Tony är råbarkad och rasistisk medan Don är elegant och distanserad etc. – har visserligen sina duster under färden, men lagom till slutet av resan har de båda förändrats som människor och blivit vänner (vilket understryks av en kräkframkallande gullig slutscen vid en julmiddag).

Som så många andra Hollywoodfilmer följer filmen det gamla berättarmönstret ”Hjältens resa”. Detta brukar vara särskilt påtagligt i äventyrshistorier som ”Star Wars” och ”James Bond”, och när det finns med en resa eller påtagligt miljöombyte. Men man kan också se det i filmer som  rösträttsdramat ”Suffragette” och svenska dramakomedin ”Måste gitt” (länkar till tidigare artiklar av mig). Hjältens resa kännetecknas av ett antal återkommande händelser i intrigen, bl.a. följande – med ”James Bond” och ”The Hunger Games” som exempel:

* Hjälten/huvudpersonen (James Bond resp. Katniss) lever sitt vanliga liv
* Får en kallelse till ett äventyr (Bond tar sig an ett nytt uppdrag, Katniss ska delta i Hungerspelen)
* Möter en Mentor (”Q”/Haymitch)
* Ger sig av på en resa/hamnar i en helt ny miljö (som Panem i ”Hungerspelen”)
* Är nära att dö/lider ett svårt bakslag någonstans i mitten av historien (Bond plågas i skurkens näste, Katniss är nära att dö av ett sår)
* Återhämtar sig
* Får revansch i en slutstrid eller en annan slags upprättelse
* Återvänder hem

I ”Green Book” förekommer liknande inslag. Här ser vi t.ex. hur hjälten Tony får en kallelse till ett äventyr genom chaufförsjobbet, ger sig av på en resa till Södern, är nära att sabba hela turnéplanen (vid bråket med Don i regnet), lyckas genomföra hela turnén, och återvänder hem till sist. Mentorn (d.v.s. guiden/vägledaren) är i Tonys fall Don, som lär honom hur man skriver brev med en poetisk touch.

Begreppet Hjältens resa, eller ”monomyten”, lanserades 1949 av mytforskaren Joseph Campbell i boken ”The Hero With a Thousand Faces” (utgiven på svenska av Arkad förlag). Hans poäng är att mängder av myter och sagor från hela världen – från indiska folksagor till antikens myter – har ett antal gemensamma ”byggstenar” i intrigen. Här ingår också ett antal ”arketyper”, däribland Mentorn och Härolden (som är den som förmedlar Kallelsen till äventyret). På 1990-talet visade manusgurun Christopher Vogler i boken ”The Writer’s Journey” hur vanlig strukturen är på film och varför det passar mediet så bra. Ett berömt exempel är” Star Wars” (1977) vars upphovsman George Lucas har berättat att han var djupt influerad av Campbells idéer när han skapade sin rymdsaga.

Vogler har renodlat föregångarens mönster till totalt 12 stående inslag, som står för olika skeenden i handlingen (plus ofta även hjältens personliga utveckling). I action- och äventyrsfilmer är inslagen högst konkreta och rör liv och död, medan de i dramer och romantiska komedier gärna är mer symboliska. 

Innan jag går närmare in på ”Green Book” visar jag, med Voglers exempel, hur ”Star Wars” är uppbyggd kring dessa skeenden. (De svenska termerna är delvis hämtade från den svenska utgåvan av ”Hjälten med tusen ansikten”.)

Hjältens resa á la ”Star Wars”

Akt 1.

  1. Vardaglig värld: Luke bor med fosterföräldrarna.
  2. Kallelse till äventyret: Luke får ett meddelande via Leias hologram.
  3. Avböjande av utmaningen: Tackar först nej till erbjudandet
  4. Möte med mentorn: Luke får lasersvärdet av Obi-wan.
  5. Stiger över den 1:a tröskeln: (Entré i den ”Särskilda världen”): Luke beger sig till Mos Eisly tillsammans med Obi-Wan

Akt 2 (där vanligen större delen av handlingen utspelar sig)

  1. Tester av olika slag; möten med allierade och fiender: träffar bundsförvanter och fiender i kantinan.
  2. Närmandet av ”den innersta grottan”: fiendens högborg, här Dödsstjärnan
  3. Prövningen (skenbar död): Luke (och gänget) ytterst nära att gå under i sopförstöraren
  4. Belöning: Luke m.fl. lyckas rädda Leia från Darth Vader och kommer över viktiga handlingar om Dödsstjärnan

Akt 3

  1. Vägen tillbaka (flykt från Dödsstjärnan)
  2. Återuppståndelsen, d.v.s. slutprovet eller slutuppgörelsen med fienden: Dödsstjärnan förstörs
  3. Återvänder med elixiret, d.v.s. skatten eller lärdomen som även kan hela omgivningen: Fred råder åter i galaxen. Alla är glada.

Obs: inslagens ordning och antal kan variera, men ungefär så här brukar det se ut i massor av långfilmer – kanske särskilt tydligt i alla de superhjältefilmer som kommit de senaste åren. 

Det här är ett annat sätt att åskådliggöra ”resan”, hämtat från ”The Writer’s Journey”:

I ”Green Book” kan urskilja följande motsvarigheter:

Hjältens resa i ”Green Book”

Akt 1

1. Vardaglig värld: Tony lever sitt knegarliv i Brooklyn.
2. Kallelse till äventyret: Får ett erbjudande om att agera chaufför åt pianisten Don Shirley.
3. Avböjande av utmaningen: Tvekar först p.g.a. sina fördomar mot svarta människor.
4. Möte med Mentorn: Don lär Tony att skriva poetiska brev till sin fru.
5. Stiger över den 1:a tröskeln (entré i den ”Särskilda världen”): Tony och Don lämnar New York och färdas i bil mot Södern.

Akt 2 (där vanligen större delen av handlingen utspelar sig)

6. Tester av olika slag; möten med allierade och fiender: Duon möter ömsom välvilliga, ömsom fientliga personer under turnén. 
7. Närmandet av ”Den innersta grottan”: Detta har ingen konkret motsvarighet här, annat än att duon träder in i djupaste Södern.
8. Prövningen (skenbar död): Detta står för ett tillfälligt nederlag/hjältens djupaste kris, som ofta inträffar någonstans i mitten av historien. I ”Green Book” kan det sägas ske när Tony och Don blir osams i regnet och Don vill hoppa av hela turnén. Det kan också sägas inträffa då Don blir misshandlad av några hillbilies men räddas av Tony. 
9. Belöning: Båda männen tar sig samman och bestämmer sig för att genomföra turnén till slutet.

Akt 3
10.  Vägen tillbaka: Tony och Don vänder hemåt mot New York.
11.  Återuppståndelsen: I en musikalisk urladdning på en vägkrog hittar Don spelglädjen igen när han spelar rockn’ roll med husbandet. Tony gläds med honom.
12.  Återvänder med elixiret (skatten/kunskapen som även kan hela den sargad omvärld): Tony kommer hem till släkten på julafton och bringar frid med sig. När den svarte Don träder in i hemmet tystnar t.o.m. Tonys rasistiska släktingar.

”Green Book” följer alltså en väl beprövad rutt för hur en långfilm brukar byggas upp rent berättarmässigt. Här finns t.ex. det typiska inslaget i början av berättelsen där Hjälten först avböjer utmaningen, av rädsla för det okända eller liknande. Samma sak händer i t.ex. ”Star Wars” och ”The Hobbitt”, där Luke respektive Bilbo till en början vägrar att ta sig an erbjudandet om äventyr. Det krävs ofta övertalning av en utomstående part för att Hjälten här ska ta sig i kragen.  

I näst sista steget, Återuppståndelsen, brukar Hjälten få revansch av något slag, i äventyrsberättelser ofta i en slutstrid eller duell. Ovanligt nog är det i detta fall inte Hjälten utan hans vän (som förvisso har en nästan lika stor roll) som här får upprättelse, då han hittar tillbaka till både spel- och livsglädjen igen inne på vägkrogen.

Svartvita kontraster

Christopher Vogler framhåller att det är effektfullt att skapa olika motsatsförhållanden – polariteter – i den här typen berättelser, t.ex. mellan ljus och mörker, ondska och godhet, förnuft och känsla etc. I s.k. ”buddymovies” är t.ex. den ena personen gärna en paragrafryttare medan den andra är en sådan som bryter mot alla regler.  I ”Green Book” framträder ett antal sådana polariteter. Starkast manifesteras det i de båda huvudpersonerna som är vitt skilda personer både till det inre och till det yttre. Den svarte Don framställs som elegant, världsvan, kontrollerad och distanserad t.ex., medan den vite Tony är jordnära, alldaglig, våldsbenägen och påträngande. Motsatspar hittar vi också i de skilda miljöerna, med å ena sidan det myllrande storstadslivet i New York och å andra sidan det stillsamma och gröna (men under ytan våldsamma) Södern.

Återkommande figurer

Förutom intrigelement kännetecknas Hjältens resa av ett antal arketyper (en term lånad från C.G. Jung), som är ett slags stående rollfigurer som återkommer i berättelse efter berättelse. Några av de vanligaste, förutom Hjälten, är följande:

Allierad
Hjälper Hjälten att nå sitt mål eller stöttar hen på andra sätt – uppträder ofta i form av en sidekick t.ex. I ”Green Book” är Don en Allierad, även om det dröjer ett tag innan vänskap uppstår mellan de båda männen.

Mentor
Förser Hjälten med goda råd och/eller vapen på vägen, som Gandalf, Obi-Wan och Dumbledore m.fl. Ofta har en rollfigur flera arketyper inom sig, och i ”Green Book” agerar Hjälten Tony även Mentor genom att visa Don hur man äter kyckling utan bestick och genom att undervisa honom om den svarta kultur som han distanserat sig från (något som kritiserats starkt i bl.a. New York Times).

Skuggan
I regel detsamma som fienden eller rivalen, vars främsta uppgift är att hindra Hjälten från att nå sitt mål. Varenda Bondskurk, Sauron i ”Ringarnas herre” och Lord Snow i ”Hunger games” är typiska exempel. Kan också vara ”fienden inom en”, där Hjälten brottas med personliga problem. I ”Green Book” finns ingen tydlig Skuggan-figur, möjligen går det att se hela Södern som en slags fiende som måste övervinnas.  

Tröskelväktare
Personer som försöker hindra hjälten att förverkliga sina planer, t.ex.  hantlangare till skurken i en actionfilm. I den här filmen uppenbarar de sig i form av diverse personer som försöker hindra Don från att genomföra turnén under resans gång.

”The Favourite” – en riktig hjältehistoria

Även ”The Favourite”, som gav Olivia Colman en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll, följer Hjältens resa. Med sina ibland oortodoxa kameralinser och små anakronismer (bl.a. en högst icke-samtida sällskapsdans) är den visserligen mer ”arty” än ”Green Book”, ändå följer den tydligt denna berättarstruktur.

Handlingen kretsar kring den unga hovdamen Abigail, som försöker bli gunstling till drottning Anne av Storbritannien i början av 1700-talet. Hon kommer till hovet utan pengar och status men får hjälp av sin kusin, den inflytelserika Sarah, som redan är drottningens favorit. Efter hand utvecklas en rivalitet mellan de båda kvinnorna som slutar i triumf för Abigail, som först förgiftar Sarah och till slut får drottningen att landsförvisa henne. Sista scenen antyder dock att Abigail varit oförsiktig och att hon därmed går miste om drottningens förtroende.

Filmens intrig röjer många av de kännetecken som är typiska för Hjältens resa. Det börjar med att Abigail fått en Kallelse till ett äventyr genom en biljett till hovet (vilket skett innan filmens början, ovanligt nog). Klivet över den första tröskeln sker när hon anländer till hovet med droska. Snart uppenbarar sig en Mentor i form av kusin Sarah, som lär Abigail hur man för sig vid hovet som en äkta hovdam.

Vid hovet råkar Abigail ut för Tester av olika slag, där hon måste lära sig skilja vän från fiende. Efter en tids intrigerande från Abigail byter Sarah skepnad från Mentor till arketypen Skuggan, d.v.s. fienden eller rivalen. Ungefär i mitten av filmen inträffar Prövningen (tillfälligt nederlag/skenbar död), då Abigail förvisas från hovet av en svartsjuk och sårad Sarah. Det här är det kanske mest centrala inslaget i Hjältens resa, det är här som hjältens uppdrag för en kort stund synes gå om intet. Det är i detta skede som James Bond brukar plågas i skurkens näste t.ex. 

Abigail lyckas dock vända nederlaget till sin fördel (Vägen tillbaka) och i slutet av filmen sker en form av Återuppståndelse då hon äntligen får trona som drottningens enda favorit. Sista skrattet tycks dock drottning Anne få, vilket nämnts ovan.

”The Favourite” visar upp flera liknande polariterer (motsatspar) som i ”Green Book”.  Här finns t.ex. den kontrastrika skillnaden i miljöer, där Abigails fattiga ursprungsmiljö (som vi aldrig får se) ställs mot överdådet vid hovet. Ett annat motsatspar finner vi också i skillnaden mellan filmens båda rivaler. Den unga Abigail är ljushårig och (spelat) naiv, medan den medelålders Sarah är mörkhårig och öppet cynisk. Liknande motsatspar finns t.ex. i ”Fucking Åmål”, med å ena sidan den mörkhåriga och realistiska/cyniska Elin och å andra sidan den ljusa och naiva Agnes. Ett känt exempel finns i ”Star Wars”, som ställer Luke Skywalker (ljusklädd, ung, oskuldsfull, god) mot Darth Vader (helsvart, gammal, ond, genomkorrumperad). 

Det var allt om Hjältens resa för den här gången! Obs att jag bara skrapat på ytan vad gäller de olika inslagen i Hjältens resa. Återkommer med fler artiklar under våren!

Här är exempel på andra artiklar jag skrivit på detta tema – från ”The dark night rises” och ”Bridesmaids” till svenska filmer som ”Monica Z” och ”100-åringen…”.

Annonser