Trams

Harald filosoferar

Förortshjältar

Dramakomedin ”Måste gitt” visar ovanligt nog upp svenska förortsmiljöer. Mer normalt är att handlingen är uppbyggd kring Hjältens resa – berättarmönstret som även ligger bakom massor med Hollywoodfilmer som ”Star wars”, ”The hunger games” och ”Harry Potter”.

”Måste Gitt” av Ivica Zubak är något så ovanligt som en utmärkt svensk film, som på ett galant sätt lyckas balansera drama med komedi. Se den!

I centrum för handlingen står den småkriminelle Metin, som hemma i Jordbro i hemlighet skriver dagbok om sin brottsliga vardag. En dag råkar ett bokförlag komma över boken, som innehåller en massa avslöjande detaljer om gangsters på hemorten. Snart slits Metin mellan sin önskan att bli författare och lojaliteten till sina förortsbekanta, och komiska kulturkrockar uppstår då huvudpersonen möter fina förlagsvärlden i stan.

gitt

Svenskt förortsliv ser man inte ofta på film, vilket känns uppfriskande med ”Måste gitt”. Själva berättarmönstret delar den dock med massor av andra filmer och böcker. Det kallas för Hjältens resa (som jag skrivit om här bl.a.) och kännetecknas av ett antal återkommande händelser i intrigen. T.ex. följande, med ”James Bond” och ”The hunger games” som exempel:

* Hjälten/huvudpersonen (James Bond/Katniss) lever sitt vanliga liv
* Får en kallelse till ett äventyr (Bond tar sig an ett nytt uppdrag, Katniss ska delta i Hungerspelen)
* Möter en Mentor (”Q” resp. Haymitch)
* Ger sig av på en resa/hamnar i en helt ny miljö (som Panem i ”Hungerspelen”)
* Är nära att dö/lider ett svårt bakslag någonstans i mitten av historien (Bond plågas i skurkens näste, Katniss nära dö av ett sår)
* Återhämtar sig
* Får revansch i en slutstrid eller en annan slags upprättelse
* Återvänder hem

I ”Måste gitt” ser motsvarande händelser ut så här (mer detaljerat längre fram): Hjälten Memet får en kallelse till äventyr i form av ett bokkontrakt, möter Mentorn Puma på bokförlaget och hamnar i en ny miljö (förlagsvärlden). Ett svårt bakslag inträffar då Hjälten hamnar i fängelse, men han återhämtar sig och får revansch i slutet då han gör succé som författare.

Samma skeenden återfinns även i filmer/böcker som ”Star Wars”, ”Sagan om ringen” och ”Harry Potter”, där t.ex. Mentorn uppenbarar sig i form av Obi-Wan/Dumbledore/Gandalf. Alla ingår de i ”Hjältens resa” (eller ”Monomyten”), ett urgammalt berättarmönster enligt somliga återfinns i allt från antika myter till indiska folksagor.

Själva begreppet lanserades 1949 av mytforskaren Joseph Campbell i boken ”Hjälten med tusen ansikten” (på svenska av Arkad Förlag 2011). På 1990-talet visade manusgurun Christopher Vogler i boken ”The writer’s journey” hur vanlig strukturen är på film och varför det passar mediet så bra. Ett berömt exempel är ”Star Wars” (1977) vars upphovsman George Lucas var djupt influerad av Campbells idéer när han skapade sin rymdsaga.

Vogler har renodlat föregångarens mönster till 12 olika ”steg”, som dels står för olika skeenden i handlingen, dels olika stadier Hjältens utveckling. I action- och äventyrsfilmer är de högst konkreta och rör liv och död, medan de i dramer och romantiska komedier ofta är mer symboliska.

Innan jag går närmare in på ”Måste gitt” visar jag (med Voglers exempel) hur ”Star Wars” är uppbyggd kring de här stegen:

Hjältens resa á la ”Star Wars”

  1. Vardaglig värld: Luke bor med fosterföräldrarna.
  2. Kallelse till äventyret: Luke får ett meddelande via Leias hologram.
  3. Avböjande av utmaningen: Tackar först nej till erbjudandet
  4. Möte med mentorn: Luke får lasersvärdet av Obi-wan.
  5. Stiger över den 1:a tröskeln: (Entré i den ”Särskilda världen”): Luke beger sig till Mos Eisly tillsammans med Obi-Wan

Akt 2 (där vanligen större delen av handlingen utspelar sig)

  1. Tester av olika slag; möten med allierade och fiender: träffar bundsförvanter och fiender i kantinan.
  2. Närmandet av ”den innersta grottan”: fiendens högborg, här Dödsstjärnan
  3. Prövningen (skenbar död): Luke (och gänget) ytterst nära att gå under i sopförstöraren
  4. Belöning: Luke m.fl. lyckas rädda Leia från Darth Vader och kommer över viktiga handlingar om Dödsstjärnan

Akt 3

  1. Vägen tillbaka (flykt från Dödsstjärnan)
  2. Återuppståndelsen, d.v.s. slutprovet eller slutuppgörelsen med fienden: Dödsstjärnan förstörs
  3. Återvänder med elixiret, d.v.s. skatten eller lärdomen som även kan hela omgivningen: Fred råder åter i galaxen

Det här schemat återkommer i massor av filmer – från ”The dark night rises” och ”Bridesmaids” till svenska filmer som ”Monica Z” och ”100-åringen” (länkarna går till tidigare artiklar). Obs: stegens ordning och antal kan variera, men ungefär så här brukar det se ut. Eller som i den här åskådliga bilden från ”The Writer’s journey”:

heros journey

Åtminstone följande steg återfinns i ”Måste gitt”:

Hjältens resa i ”Måste gitt”

  1. Vardaglig värld: Metin lever sitt vardagliga småkriminella liv i förorten.
  2. Kallelse till äventyret: Blir erbjuden bokkontrakt av förlaget
  3. Avböjandet av utmaningen: Tackar först nej till erbjudandet då han skräms av det okända (i likhet med Bilbo och Luke Skywalker t.ex.)
  4. Möte med mentorn: Förläggaren Puma lär Metin om bokskrivande m.m.
  5. Stiger över den 1:a tröskeln/Entré i den särskilda världen: Metin bekantar sig med en helt ny miljö i form av förlagsvärlden.
  6. Tester av olika slag/möten med allierade och fiender: måste skilja på både vänner och fiender i både förlagsvärlden och förorten
  7. Prövningen: Metin åker in i häkte efter att ha misshandlat en smågangster
  8. Vägen tillbaka: Memet släpps ur häktet och går med på att låta sin bok publiceras.
  9. Återuppståndelsen: Memet får sin revansch då boken publiceras och blir en succé
  10. Återvänder med elixiret, d.v.s. skatten eller lärdomen som kan hela omgivningen:
    Memets familj gläds med Hjälten och känner en spriande optimism

I de mest typiska Hjälte-historierna så befinner sig Hjälten i den nya miljön i större delen av handlingen och kommer hem först i slutet, som Harry Potter eller Bilbo i ”The Hobbit”. I  andra berättelser, som ”Måste gitt”, så pendlar huvudpersonen fram och tillbaka mellan de två världarna.

Lite mer om några av stegen

Avböjande av utmaningen:
Ett av de mest typiska hjälte-inslagen, som när Bilbo och Luke Skywalker först dissar Gandalfs respektive Obi-Wans erbjudande om äventyr. I ”Måste Gitt” vill Memet till en början inte alls tacka ja till bokkontraktet. Faktiskt dröjer det en bra bit in i handlingen innan går med på detta erbjudande. Enligt Vogler symboliserar det här steget hjältens rädsla för det okända, vilket får hen att tveka initialt. I Memets fall är det den påtagliga skräcken för repressalier som främst hindrar honom.

Stiger över första tröskeln:
Det är här som huvudpersonen lämnar sin ursprungsmiljön för en resa mot det okända. Ofta är det stor kontrast mot den gamla miljön, som när Dorothy lämnar det svartvita Kansas mot det färgsprakande landet Oz, eller Katniss byter kåkstäderna mot det glittrande The Capitol. I ”Måste Gitt” blir det komiskt när kriminelle Memet hamnar i snobbiga förlagsvärlden.

Prövningen:
Ett annat huvudelement i resan. Det är här som Hjälten enligt Christopher Vogler ”konfronterar sin största rädsla och närapå går under”. I James Bond-filmerna inträffar det här skedet vanligen när 007 tas till fånga av skurken och nästan blir dödad, och det är här som Batman spöas upp av Tom Hardys Bane i Gothams kloaker. För Memets del sker detta då han häktas för misshandel och hotas av ett flerårigt fängelsestraff; nu kan han inte sjunka lägre. Men efter att ha klarat av detta steg är han redo att ro alla sina uppdrag i land.

Återuppståndelsen:
Det här inslaget innebär ofta en slutstrid eller annan slags slutuppgörelse, som när Luke lyckas spränga Dödsstjärnan och när de fria folken segrar till sist i ”Sagan om ringen”. I ”Måste Gitt” innebär detta en dubbel triumf för huvudpersonen: dels gör han succé som romanförfattare, dels försonas han (i stort sett) med sina fiender i den kriminella världen.

Återvänder med elixiret:
Hjältens slutliga triumf brukar medföra en belöning av något slag. Antingen en fysisk “skatt” eller en ny lärdom t.ex.. Ofta kommer det även omgivningen till del, som när Jason i den grekiska mytologin kommer hem med det Gyllene skinnet varpå fred uppstår i hela riket. I ”Star wars” leder Dödsstjärnans förstörelse till fred i galaxen, och när Pat triumferar i ”Du gör mig galen” (både romantiskt och i en dansuppvisning) ser hela familjen lyckligare ut i slutscenen. Något liknande det sistnämnda sker i ”Måste Gitt”, där Memets framgångar skänker harmoni och stolthet till hela familjen.

Arketyperna

Förutom de olika stegen tar Christopher Vogler – med C.G. Jung som förebild – upp ett antal arketyper, d.v.s. stående rollfigurer som återkommer i berättelse efter berättelse. I ”Måste gitt” finns bl.a. följande:

Hjälten
Huvudpersonen som kännetecknas bl.a. av hen har ett eller flera mål som hen vill uppnå. I det här fallet Memet.

Mentorn
Läromästaren som förbereder/lotsar in Hjälten i den nya miljön (t.ex. Obi-Wan eller bästa vännen som kommer med kärleksråd i en romcom). I ”Måste Gitt” finns förläggaren Puma som coachar Memet i skrivarkonsten.

Skuggan
I regel fienden/rivalen, vars främsta uppgift är att hindra Hjälten från att nå sina mål. Sauron och Lord Snow i ”Hunger games” är kända exempel. Skuggan kan också vara ”fienden inom en”, som i ”Du gör mig galen” där Hjälten brottas med diverse mentala problem. Memet i ”Måste gitt” hör också hit, då han ofta är sin egen största fiende med en förmåga att ställa till det för sig.

Hamnskiftare (Shapeshifter)
En person (ofta av motsatt kön) som antingen missleder hjälten eller vars lojalitet vi tvivlar på ända till slutet, som Catwoman i ”The dark knight rises”, Peeta i ”Hunger games” och den oberäknelige Han Solo i första ”Star Wars”-filmen. I ”Måste Gitt” har vi återigen Puma, som visserligen vill göra en författarstjärna av Memet men som samtidigt utnyttjar honom för egna syften på olika sätt.

Allierade
Figurer som hjälper Hjälten att nå målet eller stöttar hen på andra sätt, i form av sidekicks och vänner etc. I ”Måste Gitt” dyker de upp som Memets bästa polare.

Tröskelväktare:
Personer som försöker hindra hjälten att förverkliga sina planer, i actionfilmer ofta hantlangare till Skuggan. Det kan också handla om kompisar/familjen som  vill hindra Hjälten från att utvecklas. Memets kompisar uppvisar drag av detta, då de till en början ogärna vill att han ska ge ut sin bok.

Som jag antytt ovan kan rollfigurer ha drag av FLERA arketyper, vilket också framhålls i ”The Writer’s journey”. Ett känt exempel är Gandalf som är både Mentor och Hjälte i ”Sagan om ringen”. I ”Måste Gitt” uppvisar förläggaren Puma som sagt drag av både Mentor och Hamnskiftare (som ömsom hjälper, ömsom stjälper Hjälten). Puma är också (tillsammans med Lena Endres rollfigur) arketypen Härolden som ger Hjälten uppdraget i form av ett bokkontrakt.

Det finns flera tänkbara förklaringar till varför Hjältens resa är så populärt på film och det kan du läsa mer om här (scrolla till slutet av artikeln) .

Det var allt om Hjältens resa för den här gången!

Annonser

”The Revenant” – en hjälte återuppstår

Varför ”dör” Leonardo DiCaprios pälsjägare en bit in i ”The Revenant”? Därför att det är ett huvudinslag i berättarmönstret ”Hjältens resa” som är grunden i massor av Hollywoodfilmer – särskilt tydligt i äventyrshistorier som ”James Bond”, ”The hunger games”, och ”Harry Potter”.

Bl.a. följande inslag brukar ingår i dessa filmer:

* Hjälten (huvudpersonen) lever sitt vanliga liv
* Får en kallelse till ett äventyr: James Bond får ett nytt uppdrag, Katniss ska delta i Hungerspelen, Harry Potter antas till Hogwarts
* Möter en Mentor: Q/Haymitch/Dumbledore.
* Ger sig av på en resa till: vida världen, ”Hungerspelen”, Hogwarts
* Är nära att dö: Bond plågas i skurkens näste, Katniss nära dö av ett sår, Harry skadas i quidditch-olycka
* Återhämtar sig
* Får revansch i en slutstrid: stoppar domedagsmaskinen, vinner hungerspelen, besegrar Voldemort.
* Återvänder hem

revenant_caprio

Mönstret återkommer även i nya DiCaprio-dramat ”The Revenant”, där vi får följa pälsjägaren Hugh Glass jakt på den man lämnat honom att dö efter att ha blivit utsatt för en björnattack. Filmen börjar med att Hugh tvingas fly in i skogarna tillsammans med en skara män efter ett indianöverfall, och här finns samma inslag som i filmerna jag räknade upp ovan, bl.a. kallelsen till äventyret, resan ut i världen, nära döden-inslaget en bit in i historien och hjältens revansch i en slutstrid.

Alla de här momenten ingår i Hjältens resa, eller ”Monomyten”, som är en urgammal berättarstruktur som återfinns i myter och sagor från hela världen – från antikens legender till indiska folksagor. Kännetecknande är ett antal återkommande händelser i intrigen  liksom diverse arketyper (stående rollfigurer) som ”Hjälten” och ”Mentorn”.

Själva begreppet myntades av mytforskaren Joseph Campbell för över 60 år sedan, och på 1990-talet visade manusgurun Christopher Vogler i boken ”The writer’s journey” hur vanligt det är på film och varför det passar mediet så bra. Ett berömt exempel är ”Star Wars” (1977) vars upphovsman George Lucas var djupt influerad av Campbells idéer när han skapade sin rymdsaga.

writers journey vogler

Vogler har renodlat föregångarens mönster till 12 olika ”steg” d.v.s. olika stadier i berättelsen som Hjälten går igenom. I action- och äventyrsfilmer är de högst konkreta och rör liv och död, medan de i t.ex. dramer och romcoms vanligen är mer symboliska..
Konceptet enligt Christopher Vogler:

heros journey

Innan jag går in på ”The Revenant” exemplifierar med jag hur välkända ”Star Wars” följer den här strukturen:

Hjältens resa á la ”Star Wars”

1.Vardaglig värld: Luke bor med fosterföräldrarna. Hugh bor med andra pälsjägare.
2. Kallelse till äventyret: Luke får ett meddelande via Leias hologram.3
3. Avböjande av utmaningen: Tackar först nej till erbjudandet.
4. 
Möte med Mentorn Luke får lasersvärdet av Obi-wan
5. Stiger över den 1:a tröskeln (Entré i den ”Särskilda världen”): Luke beger sig till Mos Eisly tillsammans med Obi-Wan

Akt 2 (där vanligen större delen av storyn utspelar sig)

6. Tester av olika slag; möten med allierade och fiender
7. Närmandet av ”den innersta grottan”: fiendens högborg, här Dödsstjärnan.
8. Prövningen (skenbar död):  Luke och gänget ytterst nära att gå under i sopförstöraren
9. Belöning: Luke och Leia lyckas sno ritningarna över Dödsstjärnan

Akt 3

10. Vägen tillbaka/flyktparti
11. Återuppståndelsen, d.v.s. slutprovet eller slutuppgörelsen med fienden: Dödsstjärnan förstör.
12. Återvänder med elixiret – skatten eller lärdomen som även kan hela omgivningen: fred råder åter i galaxen

Det här schemat återkommer (i ungefär den här ordningen) i film efter film – från äventyrshistorier som ”Hunger games” och ”Batman” till svenska dramer som ”Monica Z” och ”Återträffen”. Liksom i kostymfilmen ”Suffragette”. (länkarna går till tidigare artiklar av mig)

”The Revenant”, som utspelar sig i 1820-talets Amerika, har med de flesta av stegen, om än i lite annan form:

* Vardaglig värld: Hugh lever tillsammans med andra pälsjägare i ett läger.
* Stiger över första tröskeln: Lägret utsätts för en indianattack och Hugh tvingas fly in i skogarna tillsammans med en skara män. Med är också Hughs son Forrest vars mor var indian.
* Kallelse till äventyret: Hugh åtar sig uppdraget att leda männen i säkerhet till ett avlägset fort.
* Möte med Mentorn – i den här filmen är Hjälten själv Mentorn, vars kunskaper de andra får förlita sig till.
* Tester av olika slag, möten med allierade och fiender: De flesta i ”flykt”-gänget litar på Hugh medan några, särskilt Fitzgerald, hatar honom p.g.a. hans samröre med indianer. Fienderna består här också av indianerna som jagar männen.
* Prövningen (skenbar död) – Hugh är ytterst nära att dö av en björnattack. Den opålitlige Fitzgerald sätts att vakta honom, vilket slutar med att han dödar Hughs son och puttar ner Hugh i en nygrävd grav där han lämnas att dö.
* Vägen tillbaka: Hugh återhämtar sig sakta men säkert under sin tillbakaväg genom vildmarken, med bara ett mål i sikte: att döda Fitzgerald
* Återuppståndelsen: får revansch på sin fiende till slut genom att döda honom i en knivfajt

hardy
Tom Hardy som den svekfulle John Fitzgerald i ”The Revenant”.

Lite mer om några av stegen:

Avböjandet av utmaningen
Det här tidiga steget i resan hoppade jag över nyss. Vanligen innebär det här inslaget att Hjälten först tvekar p.g.a. rädsla för det okända (lex Luke Skywalker/Bilbo). Men i vissa fall, som i ”The Revenant” är det istället andra som tvivlar på Hjälten eller försöker hålla hen tillbaka. Andra exempel: Katniss familj i ”Hunger Games”, ”Harry Potter” där styvpappan vill hålla tillbaka Harry från Hogwarths och den magiska världen.

harryletters
Harry Potter gläds över att bli antagen till Hogwarts men hans styvfamilj försöker hålla honom tillbaka.

Prövningen
Ett av de viktigaste inslagen är Prövningen (”The Ordeal”). Det här är skedet då Hjälten enligt Vogler ”konfronterar sin största rädsla och närapå går under”, som när Batman spöas upp av Bane i Gothams kloaker, och James Bond fångas in skurkens näste där han närapå blir plågad till döds.

I ”The Revenant” sker detta i flera steg, då Hugh först skadas svårt i en björnattack och sedan puttas ned i en grav där han lämnas att dö av Fitzgerald. Innan skurken gör detta begår han dessutom ett fruktansvärt dåd genom att döda Hughs son inför faderns åsyn.

Joseph Campbell kallar det här inslaget för ”Valfiskens buk”, efter Bibelns Jona. Ofta hamnar hjälten här bokstavligt talat i en grotta/avgrund,  som i ”Insidan ut” och ”Mission Impossible: Rogue Nation”. Campbell menar att Hjälten här måste ”dö” för att kunna födas på nytt. Det sistnämnda sker väldigt bokstavligt i ”The Revenant”, där Hugh reser sig upp ur sin egen grav och återvänder till livet (engelskans ”revenant” betyder för övrigt ”person som återuppstått från de döda”). Christopher Vogler menar att det inte finns något dramatiskt skeende som publiken gillar mer än just död och pånyttfödelse, vilket förklarar Prövningens centralställning.

Det här steget beskrivs vanligen som ett tillfälligt nederlag, som Hjälten relativt snart återhämtar sig från. Men sällan har väl detta inslag fått så stor plats som i den här filmen. Vad är väl Banes misshandel av Batman mot den veckolånga plåga som stackars Hugh utsätts för i vildmarken? Inte bara tas hans älskade son ifrån honom – större delen av filmen går åt innan Hugh är i tillräcklig fysisk form för att kunna möta fienden på nytt. Inte är han ”starkare än någonsin” i slutet heller, här är mera fråga om att han äntligen kan stå på benen i slutet. En parallell finns i ”Ivanhoe”, där hjälten i slutfajten knappt kan stå på benen efter att ha sårats i ett tornerspel tidigare i handlingen.

Men nu skyndar jag händelserna i förväg. Slutstriden/slutuppgörelsen kallas i den här strukturen för ”Återuppståndelsen”:
Det är nu Hjälten får revansch på sin fiende eller belackare. Hugh vinner traditionsenligt denna strid genom att döda Fitzgerald med kniv. Men här skiljer sig”The Revenant” från många andra filmer med en slutfajt av det här slaget. I enlighet med filmens dystra stämning får Hugh visserligen sin hämnd, men blir inte mycket gladare för det. Frun och sonen får inte liv igen hur många fiender Hugh än dödar. Det finns ett liknande slut i Ridley Scotts ”The Gladiator”, där soldaten Maximilian till sist får sin hämnd på fienden genom att döda honom – till priset av att han dör själv. I båda filmerna får Hjälten här sin älskade familj (som blivit dödad) för sitt inre, men medan Maximilian äntligen tycks finna frid ser Hugh bara bitter och förgrämd ut.

Bortsett från de olika ”stegen” kännetecknas Hjältens resa av ett antal återkommande arketyper/stående rollfigurer, såsom Hjälten, Skuggan (fienden) – i det här fallet Fitzgerald – och Mentorn. Vill du veta mer om VARFÖR Hjältens resa är ett så populärt koncept så har jag skrivit om det i bl.a. artikeln om Tid för hjältar från i december. Där skriver jag också mer om vad de olika stegen symboliserar och har för mytologisk innebörd enligt Campbell och Vogler.

Det var allt om Hjältens resa för idag!

Året med Svepskäl – enda julbrevet du behöver!

Ett halvår har gått sedan jag, Harald Pålbrant, startade humor- och populärkulturbloggen Svepskäl. Vilken resa det har varit! Mina twitterföljare har ökat från 39 till 48, och min f.d. kända granne är numera f.d. granne med mig, bara för att ta ett par exempel.

Grannen ifråga är en gänglig ståuppkomiker med mustasch som flyttat hem till Skåne, där han enligt uppgift skrävlar om hur tidigare ”bodde vägg i vägg med Svepskäls skapare”. Tydligen öppnar detta vissa dörrar i nöjeskvarteren i Malmö. Ja, jävlar…

Idén med en blogg kom till mig en lördagförmiddag, då jag som vanligt satt uppkrupen i köksfönstret med en kopp te.

20131221_140019

Men vad skulle det handla om? För att få fart på fantasin tog jag till min bästa inspirationskälla vid såna här tillfällen, min vän och guldfärgade musa:

20131221_140900

”Luren” svek mig dock den här gången. Istället gav jag mig ut på stan där jag håglöst irrade omkring i jakt på ett TECKEN. Till slut fann jag det:

:20130304_173025

”Skriv om humor och populärkultur. Och filosofera om ditt och datt!” tycktes de legendariska komikerna säga till mig. Ett motto jag sedan hållit mig till.

Efter att ha bestämt kurs lärde jag mig bl.a. att duka med Maria Montazami:

bla_servett

Servettvikningen ”triangeln” kräver sin man.

och förfasade mig över snusket i barnlitteraturen:

20130623_143928

På midsommarafton befann mig i Uppsala, som vanligt iförd den traditionella upplandsdräkten:

midsommar

Som ni kanske minns var det värmebölja den dagen, vilket ledde till kjol-dispens hos manlig tågpersonal likväl som folkdräktsbärare.

Min djupdykning i ärkefiender i populärkulturen gav mig många fiender (ironi!), men också horder av följare och vänner. Sommar, vilken härlig årstid förresten! Som synes av den här spontanbilden från min hemort Aspudden:

20130720_092702

Något säger mig att jag hade den somrigaste sommardagen av alla, kolla bara in den här softa sommarpromenaden genom Gamla Stan.

Sommarens framgångar förändrade mycket för mig privat. Äntligen slapp jag försörja mig med de vanliga sysslorna:

tarningsspel

och:

vit gubbe

En kort period av förvirring infann sig nu. Jag höll på att tappa bort mig själv i rampljuset. Vem ville jag egentligen vara? Sensommaren blev därför en period av klädexperiment, från skön Söder-bohem:

söderbohem boule

till rebellisk rocker:

jimi h

I augusti lyckades jag äntligen landa i mig själv igen. Det inträffade på Drottninggatan, där jag botaniserade bland bisarra böcker på Europas längsta bokbord:

20130818_131442

(”fotvårdare” glömde dom bland titlarna)

Under hösten gick jag bland annat på trendspaning i trendiga Aspudden:

181245_10151744543059623_513258791_n

liksom i pittoreska Paris där jag semestrade med familjen:

20130913_222923

”Den här baren besöktes aldrig av Hemingwayenligt en skylt i entrén. Klart man blir nyfiken! Brorsan Nils passar här på att njuta av machodrinken ”Orange dream”.

Under hösten skev jag bl.a. om fängelsefilmsklichéer apropå tv-serien ”Orange is the new black” (såsom ”Fixaren”, ”den onda vakten” m.m.).

Trots framgångarna med Svepskäl så är det gött (ett av mina favoritord) att konstatera att jag ändå förblivit samma sköna snubbe, som synes av den här bilden från Djurgården i oktober:

20131012_141834

Djurgården… love it!

Men slutpratat om sommar och höst. Nu är det ju jul. Då ska man frossa i göttig IPA-julöl (yay!) och kolla på film, förslagsvis med min artikel Därför liknar Hollywoodfilmer varandra i bakhuvet. Där skriver jag om hur moderna Hollywoodfilmer – från Skyfall till The hunger games – är uppbyggda på samma sätt, kring det urgamla berättarmönstret ”Hjältens resa”.

Vi avslutar med en av mina julhälsningar från den här månaden:

VISSTE DU DETTA OM JULEN?

Julmust och påskmust är samma sak men med olika etikett. Precis som sverigedemokrater och rasister.

julmust

God jul!

Visste du detta om julen? 21

Skämttidningen Blandaren kommer ut varje år vid jul sedan 1358. I jubileumsboken från början på 1960-talet, som jag råkar ha i mina gömmor, finns bland annat nedanstående gamla slackerskämt med:

20131207_102731

Förmodligen är det det här skämtet som inspirerat Magnus Uggla till låten ”Jag skiter”, med de kända raderna: ”Dom säger jag skiter i allt, men det skiter jag i”. Även om sångaren själv lär ha påstått att han sett teckningen i gamla skämttidningen Söndagsnisse-Strix. Kanske lät studentikosa Blandaren för orebelliskt för rockrebellen Uggla?

Annars består det mesta av jubileums-Blandaren av ordlekar och språkliga vitsar. En del är ganska kul.

20131208_214008

20131208_214242

Visste du detta om julen? 2

Medan det är svårt nog att skilja på Björn och Benny, är det närmast omöjligt att skilja på Adolphson och Falk i Adolphson & Falk (”Mer jul” m.fl). I en undersökning med 500 skolelever lyckades bara 7 procent säga vem som var vem i den älskade popduon. 80 procent tyckte f.ö. mest om ”Blinkar blå”.

Adolphson++Falk+AdolphsonFalk SV_VIT
Adolphson och Falk (eller om det är Falk och Adolphson)

Mer Jul: