Märkliga hjältar

Mycket har skrivits om sommarens tv-hit Stranger things, Netflixdramat där 3 unga killar letar efter sin försvunna kompis i 1980-talets Indiana. Mest har det handlat om eventuella stölder och lån från andra serier och filmer. Jag koncentrerar mig för min del på favoritämnet ”Hjältens resa”, det gamla berättarmönstret som ligger till grund för serien – i likhet med massor av Hollywoodfilmer som Star wars, James Bond och Harry Potter.

strange-kids

Kännetecknande för dessa berättelser är ett antal stående händelser och rollfigurer. I James Bond och The hunger games t.ex.:

* Hjälten (huvudpersonen) lever sitt vanliga liv
* Får en kallelse till ett äventyr: James Bond tar sig an ett nytt uppdrag, Katniss ska delta i Hungerspelen
* Möter en Mentor: ”Q”/”Haymitch”
* Ger sig av på en resa: till Panem i ”Hungerspelen”/ut i vida världen
* Är nära att dö/får ett svårt bakslag någonstans i mitten av historien: Bond plågas i skurkens näste/Katniss är nära att dö av ett dödligt sår
* Återhämtar sig
* Får revansch i en slutstrid, eller annan slags upprättelse: Bond räddar världen/Katniss vinner spelen
* Återvänder hem igen

Dessa inslag finns även med i berättelser som Sagan om ringen, Harry Potter och Star wars, där t.ex. en Mentor uppenbarar sig i form av Obi-Wan/Dumbledore/Gandalf. Alla är de exempel på ”Hjältens resa” (eller ”Monomyten”), ett urgammalt berättarmönster som enligt somliga återfinns i allt från antika myter till indiska folksagor.

Gandalf (1)
Gandalf – typisk Mentor i Sagan om ringen.

Myntades av Campbell
Själva begreppet myntades på 1940-talet av den amerikanske mytforskaren Joseph Campbell, vars böcker fått ett stort inflytande på författare och filmskapare i särskilt den anglosaxiska världen. På 1990-talet fick det sin filmiska motsvarighet i The writer’s journey, där manusgurun Christopher Vogler (Fight Club, The thin red line m.m.) visar hur användbart det är på film.

I Voglers filmanpassade version är resan indelad i 12 olika ”steg”. I Star wars från 1977  ser de ut på följande vis:

Akt 1
1. Vardaglig värld (Luke bor med fosterföräldrarna)
2. Kallelse till äventyret (Luke får ett meddelande via Leias hologram
3. Avböjande av utmaningen (Tackar först nej till erbjudandet)
4. Möte med mentorn (Luke får lasersvärdet av Obi-wan
5. Stiger över den 1:a tröskeln (entré i den ”Särskilda världen”)

Akt 2 (där oftast största delen av storyn utspelar sig)
6. Tester av olika slag; möten med allierade och fiender
7. Närmandet av ”den innersta grottan” (fiendens högborg – här Dödsstjärnan)
8. Prövningen (Luke och gänget nära att död i sopförstöraren)
9. Belöning (Luke och Leia lyckas sno ritningarna över Dödsstjärnan)

Akt 3
10. Vägen tillbaka (flyktparti)
11. Återuppståndelsen, d.v.s. slutprovet eller slutuppgörelsen med fienden (Dödsstjärnan förstörs)
12. Återvänder med elixiret, d.v.s. skatten eller lärdomen som även kan hela omgivningen (fred råder åter i galaxen)

Hjältens resa som en cirkelformad färd enligt Voglers modell:

heros journey

Samma slags saker händer i massor av andra filmer och böcker,  särskilt tydligt i äventyrshistorier men också i komedier som Bridesmaids och dramer som Suffragette. Stegens antal och ordning kan variera men ungefär så här brukar det se ut. De olika stegen är inte bara till för att få yttre saker att hända; på ett psykologiskt plan står de även för olika stadier i hjältens mognadsutveckling, enligt Christopher Vogler.

Scifi-skräckisen Stranger things (”ST”) har också det här schemat i grunden. Serien, som består av åtta avsnitt a ca 45 minuter, innehåller flera huvudpersoner/hjältar, men jag väljer här att fokusera på två av dem: Wills kompis Mike samt polischefen Jim Hopper.

Kort resumé:
En novemberdag 1983 försvinner 12-åriga Will Byers på ett mystiskt sätt från småstaden Hawkins, Indiana. Hans nervösa mor Joyce börjar leta efter honom, liksom polisen Jim Hopper som drar igång ett eget sökande. Wills tre vänner Dustin, Mike och Lucas letar också, och de träffar på en flicka med psykokinetiska krafter som de gömmer i Mikes hem. Snart lär de sig att vetenskapsmän med onda avsikter (med regeringens välsignelse) ligger bakom försvinnandet, och att de lyckats skapa ett port till en annan dimension varifrån ett monster slunkit ut.

De flesta av stegen finns med i 12-åriga Mikes utveckling:

Mikes hjälteresa 
Vardaglig värld: Mike går i skolan och hänger med kompisar m.m.
* Kallelse till äventyret: Måste hitta Will som oförklarligt försvunnit
Möte med Mentorn: Eleven, flickan med paranormala krafter, visar Will och gänget hur den andra dimensionen fungerar
* Stiger över första tröskeln: Gänget börjar leta efter Will, och kommer i kontakt med de ondskefulla forskarna och den andra dimensionen.
* Tester av olika slag, fienden och allierade: träffar på diverse fiender i form av CIA-agenter och mobbare i skolan, men vinner också vänner som sheriff Jim Hopper
* Prövningen: mobbarna kastar Mike utför ett stup (blir räddad av Eleven)
Vägen tillbaka: drar hemåt igen
Återuppståndelsen: slutuppgörelsen med regeringsfolket/agenterna och monstret i skolbyggnaden
* Återvänder med elixiret (d.v.s skatten eller lärdomen som kan hela omgivningen): Mike och kompisarna är inblandade i att Will kommer tillbaka hem igen.

I en tv-serie som den här blir hjälte-resan gärna lite mindre ”rak” jämfört med en kortare långfilm, men likväl innehåller den många av de typiska stegen.

stranger-things-feature
Hjälten Mike skjutsar mentorn Eleven på sin cykel.

Hoppers resa
Polischefen Jim Hopper genomgår en liknande utveckling: Efter visst initialt motstånd hörsammar han Kallelsen till äventyret genom att börja leta efter Will, och hamnar i en ny omgivning där han träffar på samvetslösa statsanställda och monster från en annan dimension. Prövningen (det tillfälliga bakslagett) inträffar då han blir nerslagen och övermannad i det hemliga forskningslaboratoriet, dit han tagit sig för att söka efter Will. Liksom i massor av äventyrshistorier sker det här steget i samband med ”Närmandet av den innersta grottan” (”Approaching The inmost cave”). Denna grottliknande plats består ofta av skurkens högkvarter – det är här James Bond närapå går under i Blofelds/skurkens näste, och som Batman spöas upp av Bane i Gothams kloaker.

Men varför en grotta eller dylikt? Joseph Campbell, som kallar det här skedet för ”Valfiskens buk” efter Bibelns Jona, menar att detta är en universellt förekommande livmoderbild där hjälten blir uppslukad av det okända och tycks ha dött. Detta inträffar exempelvis i diverse antika myter och i sagan om Rödluvan. Syftet är att hjälten måste ”dö” för att sedan kunna återfödas och komma tillbaka starkare. (Här har jag skrivit mer om detta).

stranger-things_hopper
Polischef Jim Hopper.

Revansch i slutet
I steget ”Återuppståndelsen”, i sista avsnittet av ST, får Jim sin revansch på äkta hjältemanér. Återigen lyckas han ta sig in i skurkarnas näste, nu tillsammans med Wills mamma Joyce, och dessutom vidare in i den andra dimensionen där han börjar leta efter Will. Till slut hittar de pojken och lyckas föra honom tillbaka till den normala världen igen. Detta är verkligen en dubbel revansch för Jim, som efter att ha förlorat sitt eget barn för många år sedan nu återbördar ett annat till livet igen.

I ”Återvänder med exlixiret” lyckas Jim föra tillbaka Will till sitt hem igen. Uppdraget är slutfört och fienden besegrad (mer eller mindre). Liksom i den antika myten om det gyllene skinnet, eller filmer som Star wars och Du gör mig galen, slutar det här steget med att framgången även ”spiller över” på omgivningen som också får ta del av glädjen och harmonin. ST slutar dock med en brasklapp om att allt inte står rätt till med den återfunna Will – kanske för att lämna öppet för ytterligare en säsong.

Så långt om handlingen. Hjältens resa består även av ett antal stående rollfigurer, det som C.G. Jung kallade arketyper – mänskliga gestalter i vårt kollektiva undermedvetna..

Några av de vanligaste arketyperna enligt Vogler:
Hjälten:
huvudpersonen som publiken ska identifiera sig med
Mentor: förebild eller vägledare
Härold: kallar till uppdrag
Skuggan: fienden/rivalen, eller ”fienden inom en”
Tröskelväktare: personer som försöker hindra hjälten, ofta hantlangare till Skuggan
Hamnskiftare (Shapeshifter): en person som antingen missleder hjälten eller vars lojalitet vi tvivlar på ända till slutet, som Catwoman i The dark knight rises eller den oberäknelige Han Solo i Star wars.

ST innehåller ett helt galleri arketyper, här är några exempel:

Hjältar: Mike, sheriff Jim och Mikes syster Nancy
Mentor:n Eleven (”El”) som lär pojkarna om den andra dimensionen
Skuggan: Monstret från andra sidan, mobbarna i skolan, laboratoriechefen Dr Brenner som jagar killarna och ligger bakom de paranormala experimenten
Anförvanter: diverse vänner till Mike och Nancy
Tröskelväktare: Ondskans hantlangare i form av laboratoriersonalen. Andra exempel: Stormtroopers i Star wars.
Hamnskiftare: Nancys pojkvän Steve, som skiftar mellan att stötta Nancy och att håna henne. Väljer den goda sidan i sista stund, precis som hamnskiftarna Catwoman i The dark night rises och Han Solo i Star wars.

stranger-things-shape

Hamnskiftaren Steve bredvid flickvännen Nancy.

Obs: en del rollfigurer i hjälteresor uppvisar två eller flera arketyper, som Gandalf och Obi-Wan som båda är dels Mentor, dels Hjälte-som-dör-men-återuppstår-igen. I ST är Mike förutom Hjälte även Mentor till Eleven som han undervisar om värdsliga ting. Eleven å sin sida är även en Hjälte, som står upp mot monstret i slutstriden och offrar sig själv för gruppen.

Starka kontraster
Ett annat användbart element i ”Hjältens resa” är polaritet – motsatspar – som Christopher Vogler ägnar ett särskilt kapitel åt i The writer’s journey. Han framhåller att det ofta är fruktbart med skarpa motsatsförhållanden i en berättelse, t.ex. mellan ljus och mörker, ondska och godhet, förnuft och känsla o.s.v. I ”buddymovies” är t.ex. den ena personen gärna en paragrafryttare medan den andra är en sådan som bryter mot alla regler. I Star wars kontrasterar den ljusklädda och naiva Luke mot den svarta och depraverade Darth Vader.

I ST finns polariteter t.ex. mellan å ena sidan de unga tonårspojkarna och å andra sidan den cyniska och korrupta vuxenvärlden. Rent fysiskt finns också en skarp kontrast mellan unge Mike som är liten och mörkhårig, och Dr Brenner som är vithårig, gammal och högväxt – för att inte tala om moraliskt genomrutten.

Men till den för många viktigaste frågan: är serien bra? På den frågan svarar jag: JA! Visst, som många påpekat finns här många lån/stölder från diverse 80-talsfilmer m.m., men jag tycker handlingen är så pass välgjord och medryckande, och rollfigurerna – liksom skådespelarna – så fängslande, att den står utmärkt på egna ben ändå. Se den på studs!

Exempel på tidigare artiklar jag skrivit i ämnet:
Tid för hjältar (om Star Wars, James Bond och Hunger games m.m.) – här förklarar jag även närmare varför berättarkonceptet är så populärt.
Kvinnliga rösträttshjältar (om Suffragette)
Svenska filmhjältar (om Monica Z, Hundraåringen och Känn ingen sorg)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s